Daniel Atterbom har avlidit den 4 juni 2016, blott 56 år gammal, efter en kortare tids sjukdom. Hans insatser för Seriesverige som Seriefrämjandets ordförande (1989–95), Bild & Bubblas redaktör (1985–97), frilansskribent och arrangör av seriemässor går inte att överskatta.
Under sent 90- och 00-tal arbetade Daniel för tidningar som PC Hemma och Svenska Dagbladet och under en period var han även redaktör för Premiär. På senare år gjorde han comeback i seriesammanhang med någon enstaka artikel i Bild & Bubbla och ett längre förord om Blueberry i Sverige i första volymen av Cobolts nya samlingsutgåva.
Bild & Bubblas redaktion sörjer givetvis Daniel Atterboms bortgång och hoppas att på något sätt kunna återkomma till hans gärning längre fram.
Personligen har jag många positiva minnen av Daniel. Det var under hans tid som redaktör för Bild & Bubbla som jag först gick med i föreningen, just på grund av de många intressanta artiklarna i tidningen. Under åren har vi mest haft diskussioner på Internetforum och Facebook – det var först 2015 som vi träffades personligen för första gången på Stockholms Internationella Seriefestival (SIS). Våren 2016 gav han mig förtroendet att göra den slutgiltiga språkgranskningen av hans kommande bok med musikrecensioner, Från ABBA till Monica Z. Daniel hade dyslexi, men det var inget som hindrade honom från att bli en av Sveriges bästa kultur- och nöjesjournalister. ”Med en schysst korrekturläsare slår man världen med häpnad”, skojade han under ett av våra telefonsamtal.
I påskas hade vi en av våra sista e-postkontakter och Daniel gav mig då tillåtelse att publicera ett utdrag ur boken på webben, närmare bestämt en text om punkartisten och serietecknaren Mare Kandre (vilket vi hoppas kunna ordna rent praktisk inom kort). Ärligt talat trodde jag först att han skulle neka, eftersom han tidigare hade motsatt sig webbpublicering av sina äldre alster. Kanske var detta ett tecken på att han börjat ändra ståndpunkt. Eller så ville han bara vara snäll mot mig och den tidning han skrivit för under så många år.
Jag har förstått att Daniels relation till Seriefrämjandet inte alltid varit helt friktionsfri, men på senare år talade han ofta med värme och stolthet om föreningen. Daniel var glad över att ha bidragit till dess utveckling och fortlevnad. Det värmer åtminstone mitt hjärta att han hann bli vald till hedersledamot av föreningen innan han dog.
