Ljusförgörerskan

Den andra volymen med Li Österbergs serier om de grekiska gudarna, och en mycket bättre, mer sammanhållen historia än i den första, Nekyia. Vi följer här den unga kvinnan Persefone, en mindre gudinna som är dotter (och barnbarn …) till överguden Zeus och skördesgudinnan Demeter. Persefone skildras, så gud hon är, i högsta grad som en kvinna av kött och blod och hennes inre känns mer baserat i dagens moderna samhälle än i den antika Grekland.

Persefone blir gravid av att ha sex med en gud som tar formen av en orm, och eftersom hon absolut inte vill ha ett barn och hennes mor är skördesgudinna och som sådan inte precis är öppen för diskussioner om abort uppsöker hon sin frånvarande pappa Zeus (som indikeras även kan vara far till hennes barn …) och ber honom om hjälp. Utöver alla de problem som en abort kan innebära så tillkommer det faktum att barnet i fråga också är en gud och därför odödlig och alltså inte kan inte aborteras …

Det är flera saker som fascinerar här. Bland annat att Österberg använder de gamla grekiska gudasagorna för att berätta en historia som egentligen handlar om att vara kvinna och att vilja leva sitt eget liv, utan att tvingas in i den klassiska kvinnorollen av maka och mor.

Även det faktum att Österberg så tydligt har en mer omfattande plan för dessa historier är spännande. Ett antal av figurerna i Nekyia återkommer här, och förekommer även i de historier som gått i Österbergs fanzin Agnosis, i olika historier, men tydligt i en gemensam, sammanhängande diegesis. Österberg är på väg att skapa något riktigt intressant här, något som jag är säker på kommer att nå utanför Sveriges gränser då såväl de grekiska gudarna som de mycket mänskliga känslorna och relationerna som de upplever är mer eller mindre universella.

[Texten publicerades ursprungligen på fredrikstromberg.com 2016-06-11 och återges med skribentens tillstånd.]