På Åbergs museum pågår fram till 2 oktober en utställning som fokuserar på Wilson McCoys version av Fantomen. Bild & Bubbla har intervjuat Martin Thomas Dahlström, initiativtagaren till utställningen, för att få veta mer om varför han valt att fokusera på McCoy.
Kan du berätta lite om hur utställningen kom till och hur den hamnade på Åbergs Museum?
– Wilson McCoys bilder har trollbundit mig sedan väldigt unga år. Som liten kände jag samhörighet med de levande sagoberättelserna, men i tonåren upptäckte jag plötsligt vilken perfektionistisk och egen konstnär det handlade om. Min far hade ett av Nordens största privatgallerier, Galleri Glemminge på österlenska vischan i Skåne, där man för övrigt ständigt fick agera allt-i-allo, och ju mera jag studerade McCoys bilder desto klarare framstod det att han befann sig mer än i paritet med avantgardet och de etablerade konstnärerna i våra lokaler. Omdömet har stått sig, och det har varit ett sant nöje att plocka bildfavoriter, restaurera och lyfta fram på olika vis. Må vara tålamodskrävande, för det tar lite tid att känna vad som bäst bryts ut som solitärer ur effektiva serieberättelser.
– Jag visade upp McCoybearbetningarna i form av en bokdummy för lyhörde Lasse Åberg med sitt serie- och popkonstmuseum Åbergs Museum i Bålsta. Och på den vägen är det: sex månader senare befann de sig på museets väggar!
– Sedan är jag ju också journalist, var landets mest hörde filmrecensent i SR P4 under 20 års tid av ständigt analyserande och forskande bland ett par tusen filmer. När jag närgranskade McCoys Fantomen på samma sätt fann jag överraskande mycket intressant!
Bilder ur och som C-printblad i anslutning till utställningen på Åbergs Museum. Bild: Wilson McCoy.
Varför valde du att rikta in dig på just McCoy bland alla som tecknat Fantomen genom åren? Vad är det som utmärker McCoy, enligt dig?
– McCoys personliga stil och berättande var utgångspunkten. Precis som fallet varit också för alla dessa andra tecknare jag antar du åsyftar, vare sig de varit medvetna om saken eller ej. Det var ju Ray Moore och Wilson McCoy som visuellt skapade serien. McCoys bilder har jag som sagt alltid burit med mig och älskat, bilder som aldrig svikit närhelst jag stannat upp för att granska dem närmare. Vi har haft tre av dem i formatet 50 x 70 cm på väggen i vardagsrummet i några år, sida vid sida med med grafiska blad av Ola Billgren som min far editerade på 80-talet – de trivs förbluffande bra tillsammans.
– Det är bilder med popkonstkvaliteter, men utan vad man skulle kunna kalla popkonstens besserwisser-ironier. McCoy jobbade på äkta känsla, han var en teknisk virtuos som älskade sitt arbete. På 30- och 40-talen var han en av USA:s mest efterfrågade reklamare. Specialist på gigantisk utomhusreklam. Det var en hård skola i att renodla motiv och skapa klara kompositioner. Jan Håfström hyllar framför allt hans känsliga linje. Jag skulle också vilja fästa uppmärksamhet på de urstyva kompositionerna.
– McCoy följde sin egen väg, trots att många så kallade serieförståsigpåare tvivlade när de inte kände igen sig i hans nya manér. Men McCoy fick rätt: vid 60-talets början var hans Fantomen världens förmodligen största äventyrsserie efter att explosionsartat ha dubblerat antalet tidningspubliceringar under de sista fem åren. Till och med flickorna tyckte om hans sympatiska sago- och äventyrsserie, förmodligen för att den också hade åtskillig psykologisk trovärdighet och för att Wilson var en varm människa som gärna utgick från personliga referenser. Och till slut kom konstprofessorerna ut ur sina kammare och gav tummen upp.
– Det var McCoy som byggde upp Fantomenseriens trovärdighet och stora inflytande. Det kanske är lätt att glömma bort idag.
Hur är utställningen uppbyggd och är det någon del av utställningen som du skulle vilja lyfta fram särskilt?
– Dels följer vi Wilson McCoys livslinje, dels olika visuella höjdpunkter. Sedan gör jag en serie observationer kring The Phantoms tillkomst i världspolitikens mörkaste timma. Vad jag kan se helt nya rön i seriens 80-åriga historia, vilket är synnerligen märkligt.
– I den övriga utställningen finns ett tiotal vackra McCoy-original där man ser hur delikat han målade fram serien med penslar i olika dimensioner. Där finns andra Fantomentecknares original, liksom verk av svenska konstnärer som låtit sig inspireras av Fantomen. Så kan du jämföra en av Jan Håfströms Mr-Walker-knockar-en-bandit-akryler med McCoys originalversion ur The Phantom’s Ring, uppblåst nästan till målningens storlek!
En ny teori om Fantomens tillkomst lanseras på utställningen. Vad kan du berätta om det?
– Allt pekar på att den unge journaliststuderanden och seriemanusförfattaren Lee Falks nya skapelse två år efter succén med Mandrake är kopplad till nazisternas mörka framfart i Europa. Det förklarar dess sällsynt komplexa mytologi; det är mycket som ska rymmas. Att Falk sedan var förtegen om saken är självklart. Lee Falk som person var också i likhet med sina två seriehjältar en illusionist. Gav intryck av ett, var något annat. Han startade karriären med att imponera med hur berest han var, han hade farit världen runt ett flertal gånger och så vidare. Det tog sin lilla tid att komma ifatt den lögnen, även om det i och för sig måste ha varit underhållande. Först sedan han kunde leva upp till sin självbiografi gick det ju att skriva om den!
Vad har ni fått för reaktioner på utställningen?
– Den besökande publiken har över lag varit entusiastisk, vilket stämmer bra överens med andan utställningen tillkommit i, muséet i Bålsta haft en av sina bästa somrar. Det vore förstås roligt att följa upp utställningen med en bok, eftersom den vandrande vålnaden – den förste superhjälten – motsvarar ett skälvande stycke kulturhistoria. Roligt i dubbel mening eftersom McCoy även var en så elegant humorist. Som bilden från början av 50-talet där Fantomen knockar en bandit. Efter smällen syns ett litet atombombsmoln stiga mot taket …
Bilder ur och som C-printblad i anslutning till utställningen på Åbergs Museum. Bild: Wilson McCoy.
Vad hoppas du att den bestående effekten av utställningen blir?
– Reaktionerna på McCoykonsten jag tagit fram har varit fantastiska, och i hans bilder talar vi om en bortglömd bred favorit; det här är mycket riktigt den vältecknade Fantomen som först gjorde figuren så ohyggligt uppskattad i det svenska folkhemmet.
Kommer den att få en fortsättning på något sätt?
– Flera muséer har visat intresse. Det mesta pekar mot en stor fortsättning redan under vintern och våren på Borås Konstmuseum.
– The Phantoms rötter i 1900-talets mörkaste historia är en påminnelse om vårt grundläggande behov av konst och kultur som förmedlare av positiva motmyter när ondskan växer sig kompakt.
UPPDATERING 2017-03-25:
Utställningen Wilson McCoys Fantomen visas på Borås Konstmuseum 11 februari till 21 maj 2017: världens första av Wilson McCoy på ett större museum, över 300 kvadratmeter med en serie aldrig tidigare visade bilder från konstnärens liv. Den innehåller också McCoyinspirerad konst av Jan Håfström (fem akryler), Jan Lööf och Jan Stenmark (13 originalkollage). Ytterligare museivisningar befinner sig på planeringsstadiet.
Till vänster: Wilson McCoy, 12 år, prövar sina färger vid Mississippiflodens strand 1914. Till höger: Dorothy McCoy, 1927, som alltid textade maken Wilsons serie. (Från utställningen Wilson McCoys Fantomen på Borås Museum 11 februari till 21 maj 2017.)
