Subterreaneans

Bakom ett ganska oattraktivt svart omslag med text i ett trist typsnitt döljer sig en riktig liten seriepärla!

© Jennie Sörensen

Jennie Sörensens Subterraneans är en poetisk berättelse om att åka tunnelbana. Vår namnlösa huvudperson färdas genom underjordiska tunnlar i sällskap med dem hon kallar maskinfolket, vars vita earbuds ”suger tankarna ur huvudet på dem”. Under resans gång stöter hon också på några av de andra gestalter som befolkar tunnelbanesystemet.

Sörensen förmedlar denna resa med hjälp av enkla men effektiva teckningar i svart och vitt. Miljöerna är funktionalistiskt avskalade, och huvudpersonens ansikte och kroppshållning uttrycker mycket med bara några få linjer.

De svartvita bilderna av tunnelbanesystemets och dess invånare punkteras ibland av små skärvor av färg: några pastellfärgade affischer ovanför spåret på en station, en knallgul stång att hålla sig i. Jag vet inte om det har med trycktekniken att göra, men färgerna är så klara och så sparsamt förekommande att effekten av dem blir väldigt stark.

Det helsvarta omslaget funkar bra som en försmak av tunnlarnas mörker, men det hade gott kunnat förbättras ytterligare med ett snyggare typsnitt och kanske en häftklammer eller två i fanzinets rygg. I övrigt är jag mycket förtjust i Subterreaneans och dess gåtfulla tunnelbaneresa.