Eternals by Neil Gaiman
14 januari 2017 av David Haglund Böcker Läkaren Mark Curry känner sig inte hemma i sitt liv. Det är något som skaver. På nätterna har han återkommande drömmar där han upplever storslagna äventyr som en supervarelse vid namn Makkari. Dessutom besväras han av en mystisk man som hävdar att hans liv är en enda stor lögn.Ja, så inleds Neil Gaimans och John Romita Jrs reboot av Jack Kirbys i det närmaste bortglömda science fiction-serie Eternals från 1970-talet. Kirby var inspirerad av Erich von Dänikens teorier om att forntidens människor dyrkade rymdvarelser som gudar. Kirby ritade upp en värld där de gåtfulla rymdvarelserna Celestials experimenterade på människans förfäder för att skapa två nya raser: de gudalika Eternals (de eviga) och de demoniska Deviants (de avvikande). De välvilliga Eternals har under historiens gång hjälpt människorna som gudar samtidigt som de utkämpat ett evigt krig mot Deviants.
När Gaimans historia börjar tycks Eternals ha förlorat kriget och spridits för vinden. De flesta lever som vanliga människor utan några minnen av sin verkliga natur. Ett fåtal Eternals har vaknat upp, men alla är inte intresserade av att väcka de andra … I bakgrunden tornar också hotet från en sovande Celestial upp sig.
Det är intressant att se hur skicklig Gaiman är. Detta är inte någon ”hard reboot” där allt du någonsin vetat förändras i ett enda slag. De flesta av de gamla historierna verkar vara intakta, men Gaiman får ändå allt att kännas nytt och fräscht. Genom greppet att låta figurerna börja om från botten får han tillfälle att introducera hela konceptet och alla figurerna på nytt, samtidigt som han passar på att sätta en modern spinn på serien. Det här är knappast ett originellt grepp, men få gör det lika bra som Gaiman. Perfekt för nytillkomna läsare, vilket också var avsikten när Marvel anlitade Gaiman. Slutet är tillfredsställande men ändå öppet för att ge Marvel möjlighet att göra en fortsättning. (Vilket de också gjorde med andra serieskapare, dock inte med samma framgång.)
Bland de mer moderna inslagen kan nämnas förmänskligandet av Deviants, som tidigare varit rätt enkelspårigt skildrade som ”onda”. Gaiman gör dem mer tredimensionella; de är ett folk med en helt egen kultur som behandlats ganska brutalt av Eternals. Gaiman ställer intressanta frågor om moral genom att låta ”de goda” Eternals begå vad vi skulle kalla onda gärningar. Eternals anser sig dock stå ovanför moralbegreppet och ser människorna som barn eller husdjur som de vakar över.
John Romita Jr är en tecknare med ett manér som är lika omisskännligt som Kirbys. Berättandet är tydligt och figurerna förmedlar både kraft och pondus. Det här är en serie som kräver ”extra allt”, och det får man också.
Storslagen scen ur Eternals av John Romita Jr. © Marvel
