Ett steg i taget

”Ett steg i taget” vann publikens pris för bästa fanzin på årets SIS, varpå det faktiskt kändes motiverat att frångå reguljär turordning på den allt snabbare växande fanzinhögen och raskt lyfta fram Melanie Sassarinis alster även här. Att det blev uppskattning från SIS-publiken är inte värst svårt att förstå – den behagliga, okonventionella färgsättningen respektive formgivningen på ”Ett steg i taget” stack verkligen ut i mängden till sin fördel på Seriefrämjandets till bredden fyllda fanzinbord. Den coola, dristiga skalan med lila, turkos och rosa fängslar uppmärksamheten snabbt. Teckningarna, med sin halvcartooniga med samtidigt helt originella framtoning, rankar sig dessutom i hög klass.

Innehållsmässigt bjuds vi på självutlämnande, komiska vardagsbetraktelser i strippform, med för många av oss lättigenkännliga teman som Tinder, utseendegrubblerier, mens och kk-relationer. Den satiriska udden är mestadels riktad mot serieskaparen själv (i och för sig är serien inte uttalat självbiografisk, men är ganska lätt tolkad som det). Det är genomgående roligt och i min mening vassare och intressantare än, låt oss säga, 80% av de seriestrippar som dagspressen i vårt land publicerar. Om ”Ett steg i taget” som sådant faktiskt har potential till ett större genombrott vågar jag i och för sig inte påstå än – jag har trots allt bara läst tolv strippar och är osäker om det existerar fler – men jag är optimistisk om att Sassarini på ett eller annat sätt kommer att plöja fram ny, bördig mark på svenska humorseriefronten framöver.

Ett ytterligare plus i kanten blir det förresten för ett trevligt och informativt följebrev – något som undertecknad tyvärr får ta del av alldeles för sällan … host host!

Henri Gylander