Hawkeye Volume 1–2

Hawkeye hade från början lite småfånig dräkt och massor av olika trickpilar. (Ungefär som DC Comics Green Arrow alltså.) Men i samband med de nyss nämnda filmerna fick figuren och serien en helt annan och mer jordnära estetik. Hawkeye utrustades istället med stiliserade t-shirts, combat-byxor, läderjacka och solglasögon. Man kan säga att det är mer street över Hawkeye, och det stämmer också in på berättelserna i de bägge volymerna My Life as a Weapon och Little Hits, som samlar de elva första numren av titeln samt ett nummer av Young Avengers Presents.

Författaren Matt Fraction debuterade på independent-scenen innan han gjorde sig ett namn på Marvel-titlar som The Immortal Iron Fist och Uncanny X-Men. Det märks ganska tydligt att Fraction kommer ”utifrån”, även om han läst superhjälteserier sedan barnsben. Han tar inte genren på så stort allvar utan leker med konventionerna för att mejsla ut tydliga karaktärsdrag och roliga situationer. Ett flertal olika tecknare har varit med och bidragit, men lejonparten av historierna har tecknats av David Aja, och det är också denne som sätter standarden för serien. Det ser enkelt ut, men skenet bedrar. Aja har förenklat en hel del, men han kan verkligen teckna. Det råder aldrig något tvivel om vad saker föreställer och vad som händer i serierutorna. Just det tror jag är ett signum för en bra tecknare; att kunna förenkla till den nivån utan att tappa i tydlighet. Faktiskt så påminner Ajas stil starkt om David Mazzuchelli. Jag tänker då i synnerhet på Mazzuchellis och Frank Millers historia Born Again (i Daredevil nummer 227–231). Men till skillnad från Millers och Mazzuchellis historier är inte allt så nattsvart hos Fraction och Aja.

Hawkeye är en lättsam och jordnära serie. Den första volymen inleds med att Clint Barton, som Hawkeye egentligen heter, flyttar in i en rivningskåk där de boende håller på att vräkas av den ryska maffian. Och om ni inte visste det så har alla i ryska maffian svarta Adidas-overaller och använder tilltalet ”bro” (typ ”brorsan” på svenska) … Clint får också hjälp av Kate Bishop, en ung förmåga som var med i Young Avengers och förvaltade namnet Hawkeye under en tid. I volym ett och två är hon en bifigur, men gradvis hamnar hon allt mer i centrum för att helt och hållet bli huvudfigur i samlingsvolym nummer tre.

Jag ger dessa bägge volymer min helhjärtade rekommendation. Det enda som drar ner betyget något är tecknarbytena som bryter av på ett sätt som ibland kan uppfattas som störande. Men sådana är ju tyvärr villkoren i den amerikanska seriebranschen: hinner man inte med får någon annan hoppa in.

Utdrag ur Hawkeye av Matt Fraction och David Aja. © Marvel Comics