Pepo
24 januari 2018 av Henri Gylander FanzinAv: Jon Mattson med flera
Omfång: 12 sidor
Format: 20×21 cm
Pris: Uppgift saknas
Hemsida: Uppgift saknas
Kontakt: Uppgift saknas
”Pepo” är ett fyrkantigt och helt mörkrosa fanzin dekorerat med tecknade melonkärnor på framsidan. Av de olika tecknings- och färgläggningsstilarna att döma verkar det vara flera olika tecknare inblandade. Möjligtvis är detta en stafettserie där varje person har tecknat en sida var som fortsättning på berättelsen. Men det kan också vara så att en person skrivit ett manus, möjligen Jon Mattson vars namn är det enda jag kan hitta på fanzinet, där varje tecknare fått instruktioner om en sida de ska rita i berättelsen. Det är omöjligt för mig att veta, eftersom det tyvärr inte finns någon information alls om serieskapare eller manusskrivare i fanzinet.
Endast två av serierna i fanzinet har någon form av signatur, tyvärr är de svåra att tyda och med endast initialer är det svårt att lista ut vem tecknaren är, vilket är synd. En enkel innehållsförteckning, introduktionstext eller beskrivning av fanzinet hade inte varit fel. Det hade varit kul att veta hur det kom till.
Teckningsstilarna varierar stort, alla har sin egen stil, färgglatt och gulligt, dystert och mörkt. Några känns bekanta, andra vet jag exakt vilka det är. Vilket får mig att gissa på att fanzinet är skapat på en serieskola. Den allra sista sidan (bild till höger) vet jag är gjord av Ellinor Richey på grund av hennes väldigt distinkta teckningsstil och tuschning. Vissa andra sidor känns bekanta men jag kan inte säga exakt vem som har gjort dem.
Det är ett intressant format, och kul att se hur olika personer använder sig av vitt skilda berättarsätt för att föra berättelsen framåt. Huvudpersonen ändrar dock utseende från sida till sida. Hen har alltid en keps och en t-shirt med ett X på, men kläderna byter färg, hen får blått hår, lila hår och inget hår, vilket avbryter läsningen en aning. Om alla tecknare hade utgått ifrån samma karaktärsdesign så hade själva bildberättandet haft ett bättre flow. Det fungerar dock här, eftersom det bara finns två karaktärer med i serien, och det är lätt att se vem som är vem när en ny tecknare tar över. Men hade det varit fler karaktärer inblandade, som också bytte utseende från sida till sida, hade det tillslut varit svårt att hänga med och komma ihåg vem som var vem och vem som gjorde vad.
Serien i sig handlar om en person som gått vilse i staden. Hen äter en vattenmelon och spottar ut kärnorna i en mugg på gatan som tillhör en mystisk person med luva. Kärnorna börjar genast slå rot och växer till flera melonbärande plantor.
Twisten var överraskande, men det lugna slutet kändes ändå som att det band ihop berättelsen på ett bra sätt.
Anette Bengtsson