Djävulens gitarr

Djävulens gitarr kom, enligt förordet, till då Nordlund ville lära sig spela ett instrument och letade efter en begagnad gitarr att börja öva på. En vän erbjöd en elgitarr i utbyte mot att Nordlund ”spöade” en annan vän, som också spelade gitarr, till ”tårar och blodiga fingrar”. Nordlund valde att spöa honom i serieform, och Djävulens gitarr blev resultatet!

Teckningarna är stilrena och enkla med snyggt kroppsspråk och bra dialog. Serien är helt i färg och skapad med markers och tusch.

Cajsa, seriens huvudkaraktär, åkallar Djävulen och ber om en gitarr. I utbyte erbjuder hon sin själ, men den vill han inte ha. Istället ska hon utsättas för ett test där hon, efter att ha fått öva i två veckor, måste spöa gitarrguden Anton i en duell. Förlorar hon så mister hon både gitarren och sitt liv. Hon frågar om hon får spöa honom hur hon vill, och det får hon. Så länge det slutar med blodiga fingrar och Anton i tårar.

Serien slutar med en plötslig vändning som dock håller sig helt inom tävlingens regler. Snyggt, genomtänkt och kul läsning med bra berättande. Det är spännande att se en längre, sammanhängande serie av Nordlund, och jag hoppas på fler i framtiden. Kul (och lyckad) idé att spöa någon i serieform!