Lunar Eclipse

Lunar Eclipse har ett tilldragande och mystiskt omslag där en svart månskära vilar på en bädd av blå blommor. Själva serien är skriven på engelska och tecknad i en semirealistisk mangastil med mycket svärta och gråskala till skuggning. Bilderna är mycket detaljrika och sidorna har en layout som passar utomordentligt till seriens berättartakt. Det är uttrycksfullt, sött och drömskt.

Det är natt, stjärnfall, och en ung flicka och en ren möts på ett fält. Hon minns inte vem hon är. Hon söker efter svar. Hon frågar renen, men den säger inget. Plötsligt är hon vid havet och försöker fråga fiskarna, men hon kan inte andas under vattnet. Hon faller ut i en skog där hon hittar en vacker kvinna som säger sig veta vem hon är… Det är en existentiell berättelse om ett väsen som visar sig inte alls vara en mänsklig flicka.

Slutet är smått otydligt och det känns som att det kan tolkas på olika sätt. Om detta var Olssons mening så är det perfekt, men personligen hade jag velat ha en liten extra hint om vad det var meningen att flickan och kvinnan i den vita klänningen skulle representera.

Serien har inga onomatopoetiska ord, men trots det kan man ändå höra bubblorna i vattnet och prasslet av buskarna när flickan söker efter sina svar. Övergångarna mellan de olika miljöerna är också riktigt snygga!