IAN 1: An Electric Monkey

Varför blev jag intresserad av den här serien? Undrar ni förstås nu. Ännu en gammal fransk science fiction-serie från 2003? Seriens manusförfattare Fabien Vehlmann har i och för sig skrivit lite olika Spirouserier, varav flertalet faktiskt givits ut i Sverige. Men det var i första hand tecknaren Ralph Meyers medverkan som gjorde mig nyfiken på denna serie. Meyer, född 1971, debuterade på allvar 1997, med Berceuse Assassine, skriven av Tome (som även han har jobbat med Spirou). Sedan dess har han hunnit med ett antal olika serier. Hos oss är han nog uteslutande känd för sina insatser på västernserien Undertaker (manus: Xavier Dorison), som dels följetongspublicerats i Fantomen, dels givits ut i lyxiga album av Albumförlaget. Men han har även gjort ett engångsinhopp på serien XIII Mystery som gått i Agent X9.

Personligen tycker jag att Undertaker är en rätt osympatisk serie (lite som Bouncer). Men den är snyggt tecknad. Ibland när man tittar på Meyers teckningar är det nästan så att ögonen tåras. Av den anledningen vill man gärna se hur någon av hans tidigare serier ser ut. Och nu ges ett tillfälle genom att engelska förlaget Cinebook ger ut serien IAN på engelska. Detta förlag har under något tiotal år varit igång med en ambitiös utgivning av franska och belgiska album på engelska. Jag blev lite förvånad över att dessa album var så små. Exempelvis har Cinebook givit ut Blake & Mortimer och Yoko Tsuno i (någorlunda) normalt albumformat. Men IAN, Largo Winch, Skorpionen och några andra titlar är faktiskt några millimeter mindre än svenska serietidningar som Fantomen eller Agent X9.

Serien handlar om IAN, som är en välgjord AI-robot. Hans skapare vet inte riktigt vad han ska användas till ännu, vad det ska bli av honom. Han verkar ha både känslor och minnen.  Denna bit av upplägget påminner om schweizaren Frederick Peeters AAMA. I AAMA ser AI-roboten i och för sig även ut som en apa. Men IAN kallas flera gånger för apa. Och första albumets titel är An Electric Monkey. Fast när jag googlar efter sanningen visar det sig – förstås – att AAMA kom ut först 2011 … Likheten var alltså en ren slump.

IAN knyts till en insatsstyrka som ska undsätta besättningen på en skadad farkost. Samtidigt försöker en ond liga få tag på en värdefull bomb som finns ombord på farkosten. Det blir en del action. Jag ska kanske även upplysa om att detta är markbunden science fiction. Kanske far figurerna ut i rymden längre fram, men i detta album står de med fötterna på jorden.

Jag tycker att Meyer 2003 tecknade som någon som var ganska skicklig och väldigt förtjust i Jean Giraud. Jag läser i en intervju att Giraud var hans stora tecknaridol. Och det är alltså Blueberry-Giraud vi pratar om här, inte Moebius-Giraud. Ibland ser Meyers teckningar även lite ut som Christian Denayers. Vissa skrafferingar bland annat. Det tror jag inte är avsiktligt. Jag tror inte att någon medvetet försöker imitera Denayer. Och missförstå mig inte. Jag älskar Christian Denayer. Men hans stil är helt enkelt ingen stil som passar för att kopieras.

Så här tänker jag. De som blivit riktigt ordentligt förälskade i Undertaker bör nog även ta sig en titt på IAN.

Utdrag ur IAN 1.