Serier i allmänhet och superhjälteserier i synnerhet har historiskt varit en manligt dominerad bransch. De senaste åren har man kunnat ana en förändring – det svenska serieundret består till stor del av kvinnliga serieskapare – men det innebär inte att kvinnor i seriebranschen är en modern företeelse, ens i USA. I detta inlägg vill jag lägga fokus på tio kvinnor – i någorlunda kronologisk ordning – som i högsta grad varit med och påverkat den amerikanska seriebranschen.
Dalia Messick
Under pseudonymen Dale Messick – vald för att inte avslöja att hon var kvinna – skapade hon dagsstrippserien Brenda Starr, Reporter 1940 och blev därmed den första kvinnliga serieskaparen som sysslade med actionserier. Hon både skrev och tecknade serien till och med 1980, därefter skrev hon endast manus till 1982 då hon gick i pension. Messick avled 2005, 98 år gammal.
June Tarpé Mills
Som ”Tarpé Mills” skrev och tecknade hon 1942 Black Fury (senare känd som Miss Fury), en av de första kvinnliga superhjältarna och den första skapad av en kvinna. Serien publicerades fram till 1949. Hon avled 1988, 70 år gammal.
Marie Severin
Sin karriär inledde Severin som färgläggare – hon var huvudfärgläggare både på EC Comics och Marvel Comics – men hon arbetade senare även som tecknare. Efter att tillfälligt ha lämnat seriebranschen i efterdyningarna av att EC Comics lagt ner alla sina tidningar förutom Mad började hon jobba på Marvel Comics. Sina främsta insatser som tecknare gjorde hon på serierna Doctor Strange och Incredible Hulk; när Hulk återigen fick sin egen tidning efter att ha delat utrymme med Sub-Mariner i Tales to Astonish var det Severin som tecknade serien. Hon valdes in i Eisner Hall of Fame 2001 och avled 2018, 89 år gammal.
Jenette Kahn
1976 blev hon, endast 28 år gammal, förläggare på DC Comics och fem år senare chef för hela förlaget, och var således en av serievärldens mäktigaste personer och den enda kvinna som nått den positionen. Inledde något knackigt då hon var huvudansvarig för förlagets utgivning under den så kallade ”DC-implosionen” men revanscherade sig då hon också var högste ansvarig under DC:s renässans i och med Crisis on Infinite Earths och efterföljande utgivning. Lämnade DC Comics 2002 och har sedan dess bland annat drivit filmbolag.
Karen Berger
Mångårig redaktör på DC Comics. Hon var redaktör för Wonder Woman när George Pérez arbetade på serien, men är nog mest känd som hjärnan bakom DC:s underetikett Vertigo. Redaktör för Swamp Thing under större delen av Alan Moores (samt hela Rick Veitchs och Doug Wheelers) sejour på titeln. Hon värvade en mängd brittiska serieskapare till DC Comics för att göra skräckserier – bland annat Neil Gaiman som hon gav helt fria händer att göra en ny Sandman-serie. Resultatet blev något som inofficiellt kallades ”Bergerverse”, vilket blev embryot till underetiketten Vertigo som skapades 1993, med Berger som huvudredaktör. Hon innehade den positionen fram till 2013, då hon lämnade DC Comics. Jobbar idag för förlaget Dark Horse Comics där hon driver underetiketten Berger Books. Fick Eisner-pris som ”bästa redaktör” 1992, 1994 och 1995.
Louise Simonson
Hon började som redaktör – då som Louise Jones – bland annat på Uncanny X-Men och New Mutants, men är mest känd som författare. Hon skrev bland annat just New Mutants, men även X-Factor och Power Pack – en serie hon själv skapat – för Marvel Comics. För DC Comics skrev hon bland annat Superman:The Man of Steel och var en av hjärnorna bakom The Death and Return of Superman, en av de mest uppmärksammande superhjältehistorierna någonsin. Simonson medverkade som författare i Action Comics nummer 1000.
Ann Nocenti
Efter att bland annat ha skapat mutanten Longshot i miniserien med samma namn, fick Nocenti det på förhand ”omöjliga” uppdraget att ta över efter Frank Miller som författare för Daredevil. Genom att ta serien i en helt annan riktning, bort från Millers noir-influerade serier och använda sig av en mer surrealistisk stil lyckades hon att göra karaktären till ”sin” och var kvar som författare i drygt fyra år. Mest känd är hon kanske för att ha skapat den kvinnliga skurken Typhoid Mary, som varit en av Daredevils ärkefiender sedan dess. För DC Comics har hon bland annat skrivit Green Arrow och Kid Eternity. Jobbar idag främst inom journalistik och film.
Gail Simone
Hon blev först känd som en av personerna bakom Women in Refrigerators – namnet taget från en sekvens i Green Lantern där titelkaraktärens flickvän mördas och stoppas i ett kylskåp – en webbsida som startade 1999 och som uppmärksammade och kritiserade det faktum att kvinnliga seriekaraktärer ofta utsattes för övervåld, inte sällan av sexuell natur. Fenomenet, som man kallade ”fridging”, diskuterades flitigt och som en följd av diskussionen värvades Simone som serieförfattare. Hon har främst skrivit för DC Comics, där hon fokuserat på att skriva serier med kvinnliga huvudpersoner, som Batgirl, Birds of Prey och Wonder Woman, men hon har även skrivit Superman– och Atom-manus. Simone har blivit prisbelönt av GLAAD för att ha medverkat till att synliggöra HBTQ-personer i sina serier.
Kelly Sue DeConnick
Uttalad feminist som ligger bakom #VisibleWomen-rörelsen på Twitter, en rörelse för att synliggöra kvinnliga serieskapare. Hon försöker medvetet undvika kvinnliga stereotyper i sina seriemanus och har bland annat skrivit Supergirl för DC och Avengers för Marvel. Mest känd är hon nog för sin sejour på Captain Marvel, vilken ligger till grund för filmen med samma namn som har premiär i april 2019. Skriver just nu den feministiska science fiction-serien Bitch Planet för Image Comics.
G. Willow Wilson
Verksam både som serieförfattare och prisbelönt prosaförfattare; hennes debutroman All the Unseen tilldelades ett World Fantasy Award. Wilson, som själv är muslim, skapade den första kvinnliga muslimska superhjälten: Kamala Khan, den nya Ms. Marvel. Hon är sedan november 2018 författare på Wonder Woman.
Det finns naturligtvis andra kvinnliga seriepersonligheter som förtjänar att uppmärksammas, men detta är tio av dem som jag särskilt uppskattar. För vidare läsning rekommenderar jag wikin Women in Comics. Nästa gång blir det ett ”vanligt” Seriearkeologi igen. På återläsande!