Tempo bok 8

Den norska albumserien Tempo samlar en trevlig mix av gamla serier från Tintin/Lombard och Pilote/Dargaud. Samma mix som utgjorde stommen i Banggg, Champion, Fart og Tempo och så vidare här i Norden på sextio- och sjuttiotalen. Men i denna senaste omgången får man flera kompletta album varje gång, inte bara två sidor i veckan av varje serie. Detta nya projekt har rullat på sedan 2014. Den volym jag har framför mig nu har ordningstal 8 och gavs ut 2015 (andra upplagan trycktes dock så sent som 2018).

Här samsas Allan Falk, Howard Flynn och Max Tailer og Smack om utrymmet. Vad är då detta? frågar sig säkert någon av er skeptiskt och förbryllat. Det är bra grejer, lita på mig.

Allan Falk heter i original Ric Hochet (Samma roliga ordlek som Rick O’Shay!). På svenska har han även hetat Rick Hart (i album och diverse serietidningar) och Rick Nelson (i Jet-serien). Det en gammal fin pusseldeckarserie av Tibet (Gilbert Gascard) och André-Paul Duchâteau. Den här 44-sidiga historien har titeln Mareritt! … Eller?

Howard Flynn är en historisk sjöserie av William Vance och Yves Duval. Jag tror att något äventyr publicerades i Banggg på sextiotalet, men annars är detta en relativt okänd serie i Sverige. William Vance är främst känd för sina insatser på Bruno Brazil, Bob Morane och XIII. Detta Howard Flynn-äventyr har titeln Sjørøverne.

Det är dock den tredje av serierna i denna Tempo-volym som jag var allra mest nyfiken på: Max Tailer og Smack: Første jagerskvadron. Detta är nämligen det allra första äventyret med Jaktfalkarna (i original Tanguy et Laverdure). I Sverige har vi sett dessa figurer i album som Jaktfalkarna (och Jetpiloterna) samt i serietidningen SM-Special (där de bar sina tyska namn: Mick Tangy och René Dupont!). Denna väldigt franska (rentav ”hökigt” franska) flygserie skrevs av Charlier och tecknades från början av Uderzo. Efter några album tog Jijé (Joseph Gillain) över tecknandet. Uderzo ville lägga allt krut på Asterix. Hos oss är Jijé primärt känd som Jerry Spring– och Spirou-tecknare.

Men de båda tecknade piloternas första äventyr var alltså tecknat 1959, av Uderzo. På den här tiden tecknade han i en stil som var både realistisk och komisk på samma gång. Vissa rutor ser nästan ut som om de hämtats från MAD. Troligen kom denna serie till för att Charlier var så flygtokig. Han hade tagit flygcertifikat och hade även jobbat som pilot ett tag. Han arbetade redan med att skriva manus till Buck Danny – en annan flygserie – i Spiroutidningen, men när Pilote (som han var en av medgrundarna av) skulle förses med innehåll var det en självklarhet att en av serierna skulle vara en flygserie. Som om det inte var nog med det så hade Charlier även, i allra största hemlighet, spökskrivit tre äventyr med Dan Cooper – den tredje stora franskspråkiga flygserien, som gick i Tintin, en annan konkurrenttidning.

Eftersom tidningen hette Pilote och figurerna Michel Tanguy och Ernest Laverdure är piloter i fransk flygvapnet blev serien genast identifierad som tidningens huvudserie … Ja, eller åtminstone tillsammans med Asterix, som också startade 1959 i Pilote. Trippeljubileum i år! Tag vara på denna chans att fira och hurra och läsa bra serier hela året!

Detta första äventyr är fullspäckat med ingredienser av det rätta slaget, sådana man efterfrågar när man är på jakt efter läsraffel … pajkastning, cyklande gubbar, ubåtar, flygstrider, nödlandningar bland snötäckta berg … Till en början är både Tanguy/Tailer och Laverdure/Smack komiska figurer, men ganska snart delas deras roller upp i en mer seriös och rättrådig Tanguy och en klantig och odräglig Laverdure. Varför figurerna fick namnen Max Tailer och Smack på norska förstår inte ens de norska redaktörerna, så här många år efteråt. Namnet Smack vet man inte ens om det är ett för- eller ett efternamn! Några sidor upptas även av ett matigt faktablock om seriens tillkomst.

Passa på och se hur en av världens bästa flygserier började! Tempo-volymerna kan beställas från några av de vanliga nätbokhandlarna. Just den här kostar 137 kronor för 144 sidor. Man slår två flugor i en smäll – SMACK! – och man lär sig lite europeisk seriehistoria samtidigt som man har roligt.

Ur Tempo bok 8.