Crannog #1

Kära nån. Hur ska jag förhålla mig till ett fanzin som Crannog #1, som har färgtryck, styvt och blanklackat omslag och skyhöga ambitioner, men knappt fungerar som berättelse?

Är det inte just de stora ambitionerna som är Crannogs svaga punkt? Skaparen Patrik Magnerius är helt klart en skicklig tecknare och kompetent serieberättare, men i den här dark fantasy-berättelsen trillar han ändå ner i den överentusiastiske fantastikförfattarens mest klassiska fallgrop. Han har lagt ner mycket möda på att skapa en myllrande och mångskiftande värld, och nu vill han så gärna visa upp den för oss. Precis allt, precis nu.

Vilket innebär att läsaren från första sidan översköljs av en stormflod av märkliga företeelser, konstiga namn och figurer med likartat utseende och oklara kopplingar till varandra. Det varierar antagligen med hur mycket av ett fantasy-fan man är, men för mig blir det här för mycket på en gång. Att Magnerius lägger in fyra (eller är det fem?) parallellhandlingar redan i första kapitlet gör mig inte nyfiken, bara utmattad. Dessutom presenteras historiens konflikter mest i form av antydningar och fragment, vilket gör att jag, efter att ha tagit mig igenom hela Crannog #1, faktiskt inte kan säga mer om handlingen än att den är ”fantasy”, och den är ”dark”.

Bilderna är i alla fall ganska snygga, i ett slags Thorgal-aktig stil med tjusig akvarellfärgläggning, men också här får ambitionerna stå i vägen för läsbarheten. Flera av figurerna liknar varandra till utseendet, och ibland är det svårt att avgöra vilka slags känslor de tecknade ansiktsuttrycken egentligen vill förmedla. Att välja den här sortens naturalistiska teckningsstil är att lägga ribban farligt högt för sig själv, och Magnerius river lite väl ofta.

Det tar emot att behöva vara såhär kritisk mot ett projekt som Crannog, som så uppenbart ligger Patrik Magnerius väldigt varmt om hjärtat. Men han har redan sin berättelse och en stor skicklighet som tecknare. Det han skulle behöva nu är antingen en hårdhänt men konstruktiv redaktör, eller ett lärorikt år på en serieskola.

© Patrik Magnerius