O’Neil och Adams gjorde Jokern otäck igen. Ur Batman nr 251 (1973).
Dennis O’Neil tillhörde ”andra vågens” serieskapare som slog igenom i början av 1970-talet. Mest förknippad var han nog med Batman; han moderniserade karaktären inte mindre än två gånger. Men från början var O’Neil journalist och ville inte ens bli serieförfattare. Efter att ha skrivit ett antal artiklar om serier uppmärksammades han av Roy Thomas (då redaktör på Marvel), som erbjöd honom att göra ett serieförfattarprov ”på skoj”. Efter några kortare inhopp på bland annat X-Men (med Neal Adams) gick han via Charlton Comics vidare till DC Comics.
1970 gav redaktören Julius Schwarz honom – tillsammans med bland annat tecknaren Neal Adams – uppdraget att föra tillbaka Batman till sina rötter, bort från de barnsliga och slapstickbetonade äventyren som präglat Batman-serierna under 1950- och 1960-talen. Med O’Neil vid rodret gjorde ”Mörkrets riddare” skäl för namnet. Gotham blev en farligare plats att vistas på och skurkgalleriet förändrades: dels genom nya skapelser som den odödlige Ra’s al Ghul, dels genom nytolkningar av klassiska skurkar (bland annat upphörde Joker att vara en harmlös pajas och blev istället en mordisk galning). O’Neils författarskap skulle prägla Batman-serierna under hela sjuttiotalet; han skrev totalt trettio nummer vardera av Batman och Detective Comics.
När DC Comics skulle modernisera sitt universum i efterdyningarna av Crisis on Infinite Earths, utsågs Dennis O’Neil till redaktör både för Batman och Detective Comics. Under hans överinseende moderniserades karaktären nu ytterligare en gång. Bland annat var han arkitekten bakom Frank Millers Batman: Year One – som han övertalade Miller att först publicera i Batman innan den kom ut i albumform – och som redaktör för miniserien Batman: The Dark Knight Returns. Han var också den som kläckte idén om den omtalade telefonomröstningen där läsarna bestämde sig för att ta livet av Robin (något han senare sade sig ha ångrat).
O’Neil tog Tony Stark till den absoluta botten och sedan tillbaka igen. Copyright Marvel Comics.
När DC Comics 1989 lanserade en tredje Batman-tidning, Legends of the Dark Knight, en antologititel som – inspirerad av just Year One – skulle fokusera på Batman i början av sin karriär, var Dennis O’Neil det självklara valet som författare av premiärhistorien. Under 1990-talet låg han bland annat bakom crossovern Knightfall, där Bruce Wayne tillfälligt ersattes som Batman av den instabile Azrael (Jean-Paul Valley) – ytterligare en karaktär skapad av O’Neil. Han var huvudredaktör för hela ”Batman-familjen” av tidningar ända fram till år 2000 och hans betydelse för Batmans utveckling kan nog inte överskattas.
Dennis O’Neil gjorde dock mycket mer än Batman-serier. Mellan 1970 och 1972 gjorde han Green Arrow/Green Lantern, som brukar kallas den första socialt medvetna superhjälteserien, tillsammans med den ovan nämnda Neal Adams. På 1980-talet jobbade han för Marvel Comics, och som redaktör för Daredevil var O’Neil den förste som såg potentialen hos Frank Miller – då främst känd som tecknare – och gav honom chansen att även skriva serien. O’Neil skulle senare själv skriva Daredevil efter att Miller lämnat serien och han skulle också göra en kortare sejour på Amazing Spider-Man.
Hans mest kända Marvel-serier är nog den fyra år långa sejouren på Iron Man mellan 1982 och 1986; ett av de första exemplen på ett längre äventyr där huvudpersonen hamnar på botten, förlorar allt – till och med identiteten som Iron Man togs från Tony Stark – och senare besegrar sin fiende (i det här fallet Obadiah Stane, som också var skurken i den första Iron Man-filmen). Idag påstår nästan varje nytt kreatörsteam att deras version av en viss hjälte innebär en ”ny riktning” som ”förändrar status quo”, men Dennis O’Neil var först – och han höll dessutom vad han lovade!
Steve Ditkos gamle seriehjälte The Question blev en modern actionserie i händerna på Dennis O’Neil och Denys Cowan.
Väl tillbaka på DC återupplivade han Steve Ditkos gamle seriehjälte The Question och lyckades blanda tidstypiskt ”hårdkokt” actionberättande med socialt patos i den version han gjorde mellan 1987 och 1992. Efter The Question gjorde han några kortare inhopp på olika DC-titlar, men koncentrerade sig till största delen på redaktörskapet.
Dennis O’Neil ägnade sig i huvudsak åt karaktärer på ”gatunivå” och det råder inget tvivel om att hans inverkan på den amerikanska actionserien har varit omistlig. De senaste dagarna har lovorden från kollegor och efterföljare strömmat in på sociala medier och de talar varmt om honom som samarbetspartner, ledsagare och mentor. Dennis O’Neil var en sann pionjär och tomrummet efter honom kommer att bli mycket stort.
