Mörk choklad

I Mörk choklad har serieskaparna Lars Krantz och Andreas Rosengren slagit ihop sina påsar, med självbiografi som röd tråd i de tre olika serierna. Medverkar gör även deras ateljékompis Viktor, men i och med att hans efternamn inte står att läsa någonstans blir det ju svårt att nämna honom som medkreatör ovan. Tyvärr står inte heller Lars Krantz hela namn skriven någonstans, trots att han tecknat det mesta av innehållet samt omslaget … Ett något absurt slarv, som tillsammans med oväntat amatörmässigt tryck tyvärr drar ned helhetsintrycket lite på detta i övrigt mycket genomarbetade och innehållsmässigt vassa fanzin.

Lars Krantz behöver i egenskap av landets mest framstående skräckserietecknare knappast någon introduktion. Ett nytt och välkommet inslag från Krantz här är att han ger sig på renodlad självbiografi, utan att för den sakens skull kompromissa med skräck-estetiken det minsta. Hans inledande serie Martins död är tveklöst den starkaste i fanzinet, eller rentav en av de starkaste serienoveller jag läst på länge. Mersmaken är med andra ord maximal! Krantz har även helhjärtat illustrerat Andreas Rosengrens En natt i Sverige – ett samarbete som lyfter Rosengrens mustiga berättarförmåga till helt ny verkshöjd.

Mellan Krantz infernaliskt läckra teckningar framstår Rosengrens egentecknade The three stooges tyvärr i ytterst amatörmässig dager, trots den i vanlig ordning engagerande storyn. Som tecknare har Rosengren ett och annat kvar att lära sig – som att sudda bort de oändligt störande blyertsstrecken, och att vara mer konsekvent och tydlig med gestaltandet av karaktärers utseende. I och med att det är manusförfattandet som så uppenbart är hans styrka, hade fler samarbeten med Krantz och/eller andra kompetenta tecknare kunnat leda till stordåd framöver.