Tempo bok 37

Bok 37 i den norska albumserien Tempo innehåller fyra serier samt ett faktablock om Eddy Paape.

Först ut är ett äventyr med Mark Breton (Michel Vaillant) – Mark Breton kjører motocross – där Jean Gratons älskade racerbilsstjärna, som omväxling, gränslar ett antal olika motorcyklar och tävlar i diverse motorcykelgrenar.

Detta följs av en kortis med Lucky Luke av Goscinny och Morris, där bröderna Dalton tar tåget.

Därefter får vi hänga med Kim West (Luc Orient) ut i världsrymden i Frihetskampen.

Till sist följer en kortis med Bernard Prince av Greg och Hermann.

Både Luc Orient- och Bernard Prince-serierna är faktiskt skrivna av Greg (Michel Regnier).

Eftersom Luc Orient aldrig publicerats hos oss i Sverige är det förstås den serien som är mest intressant och förtjänar att studeras mer ingående. Frihetskampen är hjältens femte äventyr och även denna gång befinner sig Luc och hans vänner på planeten Terango.

Det som gör kampen mot Terangos tyrann Sectan extra besvärlig den här gången är att Sectan bjudit över Luc Orients och professor Kalas jordiske ärkefiende Argos till Terango. Trots att det är fruktansvärt långt mellan jorden och Terango är det förvånansvärt enkelt att åka och hämta någon. Kanske har det beskrivits mer i detalj hur transporterna går till i något av de tidigare äventyren? Jag minns inte. I detta album betraktas i alla fall den informationen som överflödig. Argos har i sin tur tagit med sig ett primitivt folkslag från jorden, som han stött på i ett tidigare äventyr. Han använder dem som viljelösa vapen och har förvandlat dem till levande atombomber. Hur ska hjältesidan kunna kontra? Kala uppfinner inte hjulet på nytt, men däremot dynamiten – fast med ingredienser hämtade från Terango.

I original hade detta album den lite mer fantasieggande titeln La forêt d’acier (Stålskogen). Å andra sidan kan man nog sympatisera lite med den norska översättarens val. Åtminstone jag har svårt att identifiera den armé av robotliknande farkoster som Luc West och frihetskämparna på Terango tvingas ta itu med som … en skog. Kanske ville Paape undvika att bli stämd av Tolkien för att konceptet var för likt enterna i Sagan om ringen? Eller också var denna titel från början enbart en nödlösning från Gregs sida för att få till en poetisk titel?

Detta var för övrigt långt ifrån enda gången som Greg gav ett album en poetisk titel. Kanske var mannen rent av en hemlig poet? Ett tidigare Luc Orient-album hette i original Les soleils de glace (Solarna av is). Andra gånger, till andra serier, har Greg använt ”Hajen som dog två gånger”, ”Solen dog två gånger” och ”Slottet med fyra månar”.

I nästa äventyr, som för övrig heter Le secret des 7 lumières, vet vi att Luc Orient har fått komma tillbaka till jorden. Det äventyret har publicerats som album i Danmark. Även om miljöerna och varelserna på den främmande planeten har varit intressanta känns det bra att Greg genomför ett miljöombyte och sätter punkt. Även jorden kan ju fyllas med mystik. Och Luc Orient måste få växa upp, mogna och slita sig fri från de ständiga förväxlingsriskerna med Blixt Gordon.

Utdrag ur Luc Orient från Tempo bok 37. © Le Lombard, Greg & Paape