Det Grymma Svärdet 40

Det Grymma Svärdet har alltid legat i frontlinjen och pushat gränsen för vad en ”tidskrift” är, vilket verkligen dras till sin spets i detta jubileumsnummer på närmare 250 sidor. I ledaren skriver redaktör Fredrik Jonsson: ”För nummer 40 ville jag ha med 40 skapare, men det gick inte riktigt så jag fick nöja mig”. Han kom dock imponerande nära med 34 unika deltagare, varav majoriteten serieskapare.

Men hur är innehållet i en soppa med så många kockar? Som vanligt fortsätter Svärdets temat med ett mer konstnärligt innehåll. I stort sett alla serieskapare går att koppla till Stockholms konstskolor, som Konstfack och Beckmans. Och det är väldigt kul att även studenter på dessa mer exklusiva konstutbildningar börjar få upp ögonen för seriemediet. Men med risk för att låta som en purist – någon måste lära dessa personer serieberättande! Många av serierna känns mer som en sekvens av estetiskt tilltalande bilder, men som saknar någon form av substans i form av en berättelse eller känsla som förmedlas. Det blir helt enkelt en axelryckning när jag avslutat läsningen. Detta gäller så klart inte alla serier, utan dessa mer amatörberättade serier varvas med svenska veteraner samt översättningar av seriekonstens moderna mästare, som det är märkligt att inget större förlag plockat upp ännu. Alla serier varvas också som vanligt med olika skrivna texter, krönikor och recensioner, främst av skribenter från den svenska fanzinscenen, som är väldigt underhållande att läsa.

Numret är alltså kortfattat en maffig berg- och dalbana av högt och lågt. Men när man går in i en antologi på 250 sidor är detta kanske något man får förvänta sig. Jag ser redan fram emot ett potentiellt nummer 50 med 50 olika deltagare.

Serie av Kattis Mörk ur Det Grymma Svärdet nr 40. © Kattis Mörk