Nästan framme

Bokens författare heter Katrin Jakobsen och Eva Brandsma, och det är även Katrin som varit fotograf och bearbetat bilderna.

Temat är migration, närmare bestämt två ensamkommandes skilda erfarenheter av den svenska asylprocessen. Samir och Hamid flyr från Afghanistan och kommer till Malmö 2015. Sedan börjar den långa väntan på uppehållstillstånd under tiden som killarna går i skolan, lär sig svenska och rent allmänt försöker anpassa sig till svenskt väder och kultur. Författarna lägger också in en kärlekshistoria mellan Samir och volontären Malin, troligen för att det ska bli lite mer tonårsidentifikation i det hela och inte så torrt. För det finns en pedagogisk ambition bakom boken, det tydligt. Boken är lättläst, innehåller en faktadel om migration, och på förlagets hemsida finns det också arbetsmaterial för skolan.

Daniel Gustavsson, bibliotekarie och även recensent för Bild & Bubbla, sammanfattar bokens förtjänster och nackdelar på ett mycket bra sätt i BTJ-häfte nr 5/2023, och jag är benägen att hålla med: ”Nästan framme är en mycket välmenande och pedagogisk bok och den ger en inblick hur det är att komma till Sverige som ensamstående flyktingbarn. Den fungerar fint som till exempel diskussionsunderlag i pedagogisk verksamhet, men den fungerar sämre som underhållningsläsning eftersom de välmenande undervisande aspekterna tar all fokus från berättelsen.”

Bilderna skänker berättelsen autenticitet och skådespelarna förmedlar känslorna bra och tydligt. För mig skär det sig emellertid lite grann när fotorealistiska bilder kombineras med tankebubblor – det stör den illusion som jag nog hade varit mer benägen att acceptera om bilderna hade varit tecknade för hand. Men den ovane serieläsaren eller den genomsnittliga skoleleven som leker med fotoappar på fritiden har nog inga större problem med den aspekten. Det är ändå kul att någon vågar testa nya grepp för att nå ut till ovana läsare, det ligger så att säga i seriens natur att vara en inkörsport till läsning.