Den senaste tiden känns det som om debatten om användande av AI-system i tillverkningen av bilder tappat styrfart. I vår allt snabbare snurrande verklighet, där nyhetsbevakningen är färdig med ett ämne, oavsett hur komplext och viktigt, inom timmar, känns det som om debatten om AI-bilder fick sin tid i ljuset och nu är vi »klara med det« …
Nyligen var den stora trenden på sociala medier att med AI-hjälp göra bilder i Studio Ghiblis stil – något som går mot allt som Ghiblis mästare Hayao Miyasaki står för. När jag skriver detta verkar trenden vara att generera bilder av sig själv som en samlarfigur på ett blisterpack, komplett med accessoarer. Bilderna är ogenerat AI-genererade och ofta inte särskilt välgjorda, men helt tydligt tillräckligt bra för att en stor andel av mina bekanta på Facebook, Instagram med flera plattformar verkar tycka att det är det roligaste man kan ägna sig åt just nu …
Än mer alarmerande är att många av dessa personer själva är illustratörer och/eller serieskapare och även i andra sammanhang öppet använder AI för att till exempel generera varianter på sina egna bilder, eller bara skapa underlag för inlägg på sociala medier. De får ofta mothugg av sina kollegor, men även detta verkar avmattas.
Kort sagt, AI-generering av bilder verkar börja bli mainstream, och det är skrämmande.
Det finns så mycket med dagens implementering av AI-generering av bilder som är fel. Framför allt är det det faktum att AI-systemen bygger sina bilder på inhämtad information från bilder vars skapare inte får någon som helst ersättning, eftersom teknikbolagen inte vill dela med sig av de intäkter de nya systemen genererar. Levande, aktiva illustratörer tappar idag jobb till AI- industrin i snabb takt, vilket kan sägas vara en oundviklig del av utvecklingen, men de får dessutom inte någon form av ersättning, inte ens när de AI-genererade bilderna ligger extremt nära de bilder de kopierat från.
Men det är också en mer filosofisk fråga. Om AI-maskinerna konkurrerar ut våra bildkonstnärer, vilket alltså sker i en alarmerande hög hastighet, vad sker då med de visuella konsterna? Om allt som skapas är datorgenererade varianter på tidigare konst kommer framtida AI bara lära sig av vad äldre AI-maskiner skapat, vilket leder till en generisk och ointressant bildkonst.
Jag inser att detta är dystopiskt och att det finns motkrafter, men om mitt flöde på sociala medier, som ändå är fullt av kreatörer, de senaste månaderna visat så tydligt hur vi som kultur svänger mot att acceptera AI-bilder, kan jag bara tänka mig hur diskussionen går utanför denna bubbla av kreativa människor.
Det finns naturligtvis bra aspekter av AI, som att serieskapare potentiellt kan använda dessa system som assistenter för mer hantverksmässiga delar av skapandet, men innan frågan om ersättning lösts vägrar jag delta i det allmänna, ofta oreflekterade accepterandet av AI-generering av bilder.
