Rigel: Ekot av en katastrof

Boken Rigel: Ekot av en katastrof av den norska serieskaparen och illustratören Ida Larmo släpptes 2024 på svenska. En stark krigsskildring skapad i en symbios av målande bilder och handskriven text som träffar läsarna rakt i hjärtat. I andra världskrigets sista skälvande skede attackerade brittiska bombplan det norska, men av tyskarna rekvirerade, fartyget M/S Rigel. Som ett tidsdokument tecknar Larmo in sig själv som länk mellan nutid och dåtid när hon upptäcker och undersö- ker katastrofen. Ombord fanns fler än 2 500 krigsfångar och de flesta gick under. Genom samtal med anhöriga till drabbade, ögon- vittnen, filmer och arkiv tecknar Larmo en berättelse om Norges största fartygskatastrof.

Vi reser tillbaka i tiden med två av de verkliga fångarna, ryssen Julian Oresjkins och norrmannen Asbjørn Schultz. När de berättar om kyla, hunger och utsatthet är texten till största delen deras autentiska ord, vilket förstärker läsupplevelsen.

Hemmavid går Julians familj och väntar på livstecken. När fångtransporten passerar hemstaden lyckas Julian skicka bud via en pojke genom tågfönstret. Även om systern precis missar tåget får hon beskedet hon längtat efter. Systerns viskande »men han lever« i den streckade pratbubblan förmedlar rysningar av lycka efter alla svåra umbäranden hennes bror hade utstått.

Teckningarnas svarta svepande linjer visar allvaret, medan solgul färg skänker systern värme på perrongen.

Metoden med begränsad palett tillsammans med svart används genomgående i boken. Uppslagen presenteras med varierande layout med helsidor, serierutor i olika form och format. Skrivstilen i textrutan ovanför Julian i lägersalen saktar ner läsandet och ger en personlig röst när han berättar om situationen och fånglägret han placerats i, medan tydliga versaler ökar läshastigheten i såväl pratbubblor som tankebubbla.

Läsningen ger en historielektion om nazismens utbredning med exempelvis mängden fångläger i Norge. Hur de långa hårda dagarna i lägren kunde se ut, hur fångarna svalt och stanken i baracken där de längtade hem. Dialogerna mellan fångarna känns äkta och interaktionen naturlig.

Larmos stil påminner om Peter Bergtings teckningar med fem förintelseöverlevare i Vi kommer snart hem igen.

Utdrag ur Rigel. © Ida Larmo & Kaunitz-Olsson