Incredible Hulk 102 var det första numret sedan återstarten. Såväl inlaga som omslag tecknades av Marie Severin. © Marvel Comics
När Jack Kirby tröttnade på att teckna Hulk efter Tales to Astonish nummer 83 (september 1966) visade det sig vara ganska svårt att hitta en ersättare.
En rad tecknare gjorde korta inhopp innan Marie Severin blev fast tecknare från och med Tales to Astonish nummer 92 (juni 1967). Hon blev den tecknare som fick äran att teckna det allra första numret av den nygamla Incredible Hulk (oväntat nog skriven av Gary Friedrich, eftersom Stan Lee hade andra åtaganden), som lanserades i april 1968. Några månader senare aviserade även hon att hon ville sluta, men det dryga år hon varit Hulk-tecknare gjorde ändå henne till den tecknare som, näst efter Kirby, tecknat flest Hulk-historier.
Den som fick uppdraget att ta över efter Severin var den relativt oerfarne Herb Trimpe. Han var frilanstecknare, men jobbade som repro på Marvel Comics kontor för att få en fast inkomst. Han hade endast fått två historier publicerade av Marvel innan dess; två westernhistorier i Kid Colt, Outlaw. Det var därför med viss förvåning han mottog frågan om att börja teckna Incredible Hulk, som då var en av Marvels bäst säljande tidningar.
Incredible Hulk nummer 106 (augusti 1968) blev Trimpes första nummer som Hulk-tecknare, och för att göra övergången så smidig som möjligt tuschades hans teckningar av Marie Severin. Att säga att han gjorde omedelbar succé vore en direkt lögn. Trimpe har själv berättat hur han fick teckna om Incredible Hulk nummer 109, sedan hans första försök underkänts av Stan Lee (som åter börjat skriva serien).
Varför brydde sig Hulk plötsligt om Peter Parkers exflickvän Betty Brant? Svaret är nog Stan Lees ökända förmåga att blanda ihop namnen på sina karaktärer! © Marvel Comics
Hans framtid som serietecknare hängde på en skör tråd, men han förbättrades avsevärt, speciellt när hans teckningar började tuschas av Maries storebror John Severin (själv namnkunnig tecknare av bland annat krigs- och westernserier). Tillsammans med John Severin hittade han så småningom sin egen stil och stannade som tecknare på Incredible Hulk i drygt sju år. Under dessa år tecknade han samtliga nummer utom två. Trimpe förändrade Hulks utseende och gjorde honom mer lik en neanderthalare. Han skulle bli den definitiva Hulk-tecknaren för en hel generation läsare.
Under Stan Lees och Herb Trimpes tid på Incredible Hulk fick titelkaraktären i allt väsentligt de egenskaper som brukar förknippas med karaktären. Hulk hade en femårings intelligens och pratade om sig själv i tredje person; han ville egentligen bara vara i fred och var omedveten om att han och Bruce Banner – eller Robert Bruce Banner som han börjat kallas efter att Lee av misstag gett honom namnet ”Bob Banner” när Hulk gästspelade i ett nummer av Fantastic Four – är samma person.
Stan Lees manus gör sig bättre i det längre formatet och de enskilda historierna sträckte sig ofta över två nummer. De liknade inte längre följetongsfilmer i lika hög grad, utan snarare kapitel i en pågående berättelse.
Hulk som en modern tolkning av golem-myten passade väl in på det nya utseende som Herb Trimpe gav honom. © Marvel Comics
De flesta av dessa historier följde dock ungefär samma mönster. Hulk bokstavligen dimper ner på ett främmande plats och blir indragen i en pågående konflikt. De argentinska litteraturvetarna Fernando Gabriel Pagnoni Berns och César Alfonso Marino menar i sin essä A Globe-Trotting Aromic Weapon: Illustrating the Cold War Arms Race att detta mönster ska ses som en metafor för USA:s militära insatser i allmänhet och deras atomvapen i synnerhet, där Hulk/USA kommer till ett främmande land med förment fredliga avsikter för att sedan fälla avgörandet i den konflikt han/de ofrånkomligen blir inblandade i.
Det stämmer visserligen att de tidiga historierna i Incredible Hulk utspelade sig mer på amerikansk mark än de senare skulle komma att göra. Ändå tycker jag att det är en övertolkning. Jag tror helt enkelt att Stan Lee ville ge serien vissa exotiska inslag, så att inte alla Hulk-äventyr skulle utspelas i New York eller kring den militärbas i New Mexico där karaktären ”föddes” och som fortfarande var general Ross och major Talbots postering. Den enklare och betydligt tråkigare förklaringen är Stan Lees oförmåga att variera sina Hulk-manus.
Däremot har de helt rätt i att figurgalleriet kring Hulk både förnyas och förändras under 1970-talets första år, för att bättre spegla tidsandan. Det är förstås också en följd av att den nästan tjugo år yngre Roy Thomas tog över som författare i och med Incredible Hulk nummer 120 (oktober 1969).
Doc Samson var en av de nya bifigurer som dök upp i tidningen. © Marvel Comics
Under Thomas tid som författare blev både Betty Ross och Bruce Banner – eftersom Banner och Hulk var två separata personligheter var Banner i princip också bara en bifigur i serien – självsäkrare och fick mer utmejslade personlighetsdrag. Betty Ross blev mer självständig från sin far samtidigt som det sades uttryckligen i serien att Bruce älskade henne.
Andra karaktärer, som exempelvis general Ross, blev mer sammansatta. Nya bifigurer tillkom också: den afroamerikanske tonåringen Jim Wilson debuterade i Incredible Hulk nummer 131 (september 1970) och ”Hulk light”, den gammabestrålade psykiatrikern Doc Samson, visade sin gröna man för första gången nio månader senare.
En person som däremot försvann helt ur serien var Rick Jones. Sedan Banners identitet blev känd hade Rick Jones spelat ut sin roll som hans sidekick och förtrogna. Hans medverkan i serien minskade succesivt för att till slut upphöra helt. Han skrevs inte ens ut ur serien utan slutade bara vara med. Å andra sidan gick det ingen nöd på honom; han blev först Captain Americas och sedan Captain Marvels medhjälpare.
Thomas och Trimpes serier är början på den klassiska perioden för den som läste de olika svenska Hulk-tidningarna på 1980-talet. (Faktum är att när Semic tog över den svenska Marvel-utgivningen 1984, var ett av försäljningsargumenten för deras Hulk-tidning – som repriserade äldre Hulk-serier – att den innehöll historier med den ”riktiga Hulken[sic]”.)
Hulk gav sig allt oftare i kast med andra superhjältar. Bland annat slogs han mot Avengers. © Marvel Comics
Såväl Hulk som Banner och personerna runt dem uppträdde som man är van vid. Monsterinslagen började tonas ned och fler superhjälteinslag förekom (Hulk slogs exempelvis med och mot både Avengers och Fantastic Four). Hulk fick också ett eget ”skurkgalleri”, då Abomination återvände och Leader återkom flera gånger. Roy Thomas tid som manusförfattare innebar också att Incredible Hulk fick fler bihistorier som pågick under längre tid.
Därmed inte sagt att experimentlustan försvunnit helt. I Incredible Hulk nummer 123 (januari 1970) fick Banner hjälp av Reed Richards att hitta ett sätt att kontrollera förvandlingen och bibehålla sin egen personlighet när han var Hulk. Detta ledde till att Bruce friade till Betty, som givetvis svarade ja!
Äktenskapet fick general Ross välsignelse – han hade som sagt blivit en mjukare och mer sammansatt, karaktär – och bröllopet skulle till och med äga rum i hans vardagsrum. Naturligtvis gick allt i stöpet när bröllopet saboterades av den lömske Leader (med hjälp av Rhino) i påföljande nummer. Betty blev lämnad vid altaret när Bruce än en gång tappade kontrollen över Hulk-personan.
I Incredible Hulk 130–131 från oktober–november samma år berättades en historia om hur en forskarkollega försöker bota Banner, med resultatet att Hulk och Banner splittras i två. Vissa trogna Hulk-läsare känner nog igen dessa idéer från betydligt senare Hulk-äventyr (som jag givetvis kommer att återkomma till), men det bevisar väl bara att inget är nytt ens under Hulk-solen!
Efter två år som författare på Incredible Hulk lämnade Roy Thomas över pennan efter nummer 144. Just det och föregående nummer tecknades av Dick Ayers och inte Herb Trimpe – de enda två nummer under Trimpes sju år som Hulk-tecknare som han inte tecknade. Den resterande åren av hans tid som Hulk-tecknare ska det handla om nästa gång. På återläsande!
Lästips:
- Serierna denna text handlar om finns i Incredible Hulk Omnibus volym 2 och 3 (som borde ha kommit ut när detta publiceras).
- De finns också i volym 3, 4 och 5 av Marvels Epic-böcker om Hulk
- Slutligen finns de i Marvel Masterworks volym 4–7.
- Incredible Hulk 102–104 publicerades i den första Hulk-tidningen på svenska från Red Clown som kom med två nummer 1974. Incredible Hulk 102–111 samt 115–117 publicerades i Hulk pocket 2–3 från Atlantic. Incredible Hulk 131–139 gick i Spindelmannen 5/1974–8/1975 från Red Clown. Incredible Hulk nummer 140 publicerades i det allra första numret av Semics tidning med det förfärliga namnet Hulken, alltså 1/1984.
Hulkflation:
- Hulk må vara den starkaste som finns, men inte ens han rår på inflationen. Den allra första prishöjningen drabbade vår hjälte i och med Incredible Hulk nummer 118 från augusti 1969, då priset steg från 12 till 15 cent.
