Jarella var den enda som älskade både Banner och Hulk. © Marvel
Betty Ross har varit Bruce Banners (och Hulks) stora kärlek ända sedan det allra första numret av Incredible Hulk. Det har emellertid varit en kärlek med förhinder; både Hulk själv och hennes far ”Thunderbolt” Ross har stått i vägen för deras lycka. Bruce Banners kärlek till Betty har däremot varit så stark att den ”spillt över” till Hulk.
Bruce Banners huvudsakliga rival var länge Glenn Talbot, även om han i ärlighetens namn aldrig var något egentligt hot. Under sjuttiotalet hade också Betty Ross en rival, men skillnaden var att Betty ibland fick se sig utkonkurrerad. Rivalens namn var Jarella, en sagoprinsessa från planeten K’ai.
Jarella debuterade i Incredible Hulk nummer 140 (juni 1971). Detta skedde i en historia med det fantastiska namnet The Brute That Shouted Love at the Heart of the Atom. Faktum är att hela historien har en prosa som höjer den över de vanliga sjuttiotalsserierna, vilket kanske inte är så konstigt eftersom den skrevs science fiction-författaren Harlan Ellison (med hjälp av Roy Thomas). Det var en berättelse som använde sig av den kända fantasytropen ”person från Jorden hamnar i en sagovärld där hen upphöjs till hjälte och förkämpe för det goda”.
I historien togs Hulk till fånga av skurken Psyklop, som planerade att förminska honom för att kunna utföra experiment. Avengers försökte sätta käppar i hjulet och förminskningen gick därför för långt, så att Hulk hamnade i den ”sub-atomiska” världen K’ai. Det var en fantasyvärld som befolkades av människoliknande varelser – med grön hud. Efter att ha räddat invånarna från ett yttre hot hyllades han som hjälte och vann drottningen Jarellas hjärta. Genom en trollformel utförd av K’ais magikerskrå började Hulk förstå språket och fick Bruce Banners intellekt.
Slutet på Hulks och Jarellas första möte, och ett exempel på prosan i denna första historia. © Marvel
Slutet gott, allting gott? Nja, en som inte var nöjd över den utvecklingen var Jarellas kusin Visis, som planerat att gifta sig med Jarella för att kunna ta över tronen. Han skickade en lönnmördare för att mörda Hulk, som givetvis besegrade mördaren och fick honom att avslöja Visis förräderi. Visis skickades i exil. Hulk och Jarella stod i begrepp att gifta sig med varandra, men då hände det som inte fick hända: Psyklop hade hittat Hulk och förde honom bort från K’ai. Det sista Hulk såg var Jarellas tårfyllda ansikte innan han tvingades tillbaka till Jorden och rasande besegrade Psyklop. En hel fantasyhistoria berättad på tjugo sidor!
Efter några års frånvaro återkom Jarella när Len Wein och Sal Buscema ansvarade för Incredible Hulk. © Marvel
Jarella var förmodligen aldrig tänkt att vara något annat än en av de där bifigurerna som förekommer i en enda historia för att aldrig mer dyka upp. Så hade det kanske också blivit, om inte Archie Goodwin hade haft ett gott öga till henne. Goodwin skrev en handfull nummer av Incredible Hulk under 1972 och Jarella är en viktig del av intrigen i samtliga, även om hon bara medverkar i två av historierna.
Jarella dök upp redan i Goodwins första nummer som huvudförfattare, Incredible Hulk nummer 148 (februari 1972). I den historien var det Jarella som kom till Jorden för att återförenas med Hulk (eller om det är Banner, eller båda). Det var hennes hovmagiker som än en gång lade en trollformel, denna gång för att transportera henne till Jorden. Trollformeln de använt visade sig dock ha oanade konsekvenser för solen, som löpte risk att explodera om inte Jarella återvände till K’ai. Än en gång tvingades Hulk och Jarella att skiljas åt.
Därefter ägnade Bruce Banner det mesta av sin tid åt att hitta ett sätt att förminska sig så att han kunde återvända till K’ai. Han berättade även för Betty att Jarella var den som vunnit hans hjärta, vilket drev henne i armarna på Glenn Talbot. Mitt intryck är att Goodwin ville få ett slut på kärlekstriangeln mellan Betty, Bruce och Glenn och etablera Jarella som Hulk/Banners fasta romantiska intresse.
Banner lyckade till slut få hjälp av sin gamla Tales to Astonish-kollega Henry Pym. I Incredible Hulk nummer 156 (oktober 1972) återvände Hulk till slut till Jarellas hemplanet. Det visade sig att Visis förräderi hade utvecklats till ett regelrätt uppror och Jarella var fånge hos sin kusin. Efter en del förvecklingar – bland annat tvingades Hulk att slåss mot en dubbelgångare – lyckades givetvis Hulk rädda sin älskade. Lika givet slutade Pyms förminskningsstrålar att verka, så Hulk växte och skildes ytterligare en gång från Jarella.
Crypto-Man attackerar Hulk och Jarella. © Marvel
Jag tror som sagt att Archie Goodwin planerade att fortsätta historien om Jarella och Hulk. Slutet på historien känns alldeles för abrupt. Goodwin slutade dock att skriva Incredible Hulk i det efterföljande numret. Hans hastiga sorti innebar att läsarna aldrig fick någon fortsättning på kärlekssagan och att Jarella i princip försvann ur serien. Dessutom lämnade Goodwin serien när Betty Ross och Glenn Talbot stod i färd att gifta sig. Vad det innebar för deras äktenskap i allmänhet och stackars Glenn i synnerhet har jag ju skrivit om i tidigare delar av Hulkologi.
Det skulle dröja närmare fyra år innan läsarna återsåg K’ai och Jarella, närmare bestämt till Incredible Hulk nummer 202 (oktober 1976). Då hade Len Wein tagit över författandet medan Sal Buscema ansvarade för teckningarna. Det var i efterdyningarna av den räddningsexpedition då Hulk förminskats för att föras in i Glenn Talbots hjärna som han hade fortsatt minska i storlek för att till slut åter hamna i K’ai.
Dess befolkning hade dock hamnat ur askan i elden; Visis var besegrad men istället hade K’ai drabbats av återkommande jordbävningar. Invånarna trodde att det berodde på ”The God of the Mountain”, som var ett troll i en borg (som ni märker var fantasy/sagoreferenserna fortsatt påtagliga). ”Trollet” visade sig dock vara en robot, skapad av Psyklop, som hamnat i exil på planeten efter misslyckandet i den allra första historien om Jarella. Han besegrades givetvis också och efter detta kunde Jarella och Hulk äntligen gifta sig.
Så blev det förstås inte denna gång heller. På Gamma Base hade man försökt ”rädda” Hulk och lyckades precis vid fel tillfälle. Det blev den gamla vanliga visan – åtminstone nästan. Denna gång förstorades både Jarella och Hulk. Vid ankomsten till Jorden verkade det dessutom som K’ai förintats när Hulk förstört objektglaset man trodde innehöll K’ais mikrokosmos. Jarella var nu fri att leva tillsammans med Banner/Hulk på Jorden.
Detta blev dock upptakten till Jarellas tragiska öde. När Bruce Banner visade henne runt i New York attackerades de av en robot kallad Crypto-Man. Under striden rasade en byggnad, och Jarella upptäckte att en pojke riskerades att krossas under den. Hon knuffade undan honom. Pojken klarade sig – men inte Jarella, som fick rasmassorna över sig och dog i Hulks armar.
Sal Buscema, vars karriär sträcker sig över 50 år och tusentals seriesidor, har sagt att han bara brustit ut i gråt vid två tillfällen när han tecknade. Den första gången var när han tecknade Jarellas död i Incredible Hulk nummer 205 (november 1976). (Det andra tillfället var när han tecknade Harry Osborns död nästan tjugo år senare.)
Historien när Jarella dör och de två efterföljande numren där Hulk alltmer desperat försöker hitta ett sätt att återuppliva Jarella är Len Weins och Sal Buscemas bästa serier tillsammans. Det är också en av de få gångerna Wein lyckas kombinera högljudd superhjälteaction med lågmäld känslosamhet. Slutet på historien är hjärtskärande.
Ögonblicket när Hulk inser att Jarella är död är hjärtskärande. © Marvel
Kanske var det därför bäst att de ursprungliga planerna aldrig blev verklighet. Många år senare avslöjade nämligen Len Wein att han aldrig hade för avsikt att låta Jarella förbli död, utan att hon skulle återuppstå som en ”högre utvecklad varelse”. Han hann dock inte med detta innan hans arbetsbörda blev för stor och han valde att lämna Incredible Hulk. Att Jarellas död blev permanent var det perfekta slutet på den tragiska kärlekssagan.
Hulk begraver Jarella. © Marvel
Jarella, eller åtminstone hennes kropp, skulle dock återkomma en sista gång i serien. Efter att Hulk fått reda på att militären behållit Jarellas kropp på Gamma Base – dit Hulk desperat tagit henne för att få hjälp – bestämmer han sig för att återbörda den och begrava den i K’ai (som visade sig inte alls vara förstört). I Incredible Hulk nummer 245–248 berättas historien om hur Hulk slåss mot basens nya befälhavare Glenn Talbot och med hjälp av Captain Marvel återför han Jarellas kropp till hennes hemplanet. När Hulk begravt kroppen börjar en ensam grön blomma att växa på hennes grav. Blomman var Jarellas sista farväl till Hulk.
Trots att Jarella bara medverkade i en handfull nummer var hon en av de viktigaste bifigurerna i Incredible Hulk under sjuttiotalet. Till skillnad från Betty så älskade Jarella både mannen och monstret, och historierna som utspelades i K’ai tillhörde de få tillfällen där Hulk inte var ett jagat monster, utan en hjälte som hade folkets kärlek. För första gången mötte Hulk acceptans och kände att han hörde hemma någonstans. Att han gång på gång förnekades detta när han tvingades lämna K’ai och Jarellas slutliga öde blev ytterligare en bidragande del i tragiken som omger Hulk som karaktär.
Historien om hur Hulk begraver Jarella var den första som Bill Mantlo skrev manus till i Incredible Hulk. Det har därför blivit dags att återvända till det ”normala” Hulkologi och berätta om Bill Mantlos första tid som Hulk-författare. På återläsande!
Lästips:
- De olika historierna med Jarella finns förstås utspridda i de olika Masterworks-, Epic– och Omnibus-volymer där de hör hemma, men det finns också en bok som samlar hela historien om det tragiska kärleksparet. Den heter Heart of the Atom och kom 2008 i hårdpärm och 2012 i mjukpärm. Jag rekommenderar den till alla som bara vill läsa Jarella-historierna, som samtliga tillhör höjdpunkterna i sjuttiotalets Hulk-produktion.
- På svenska finns de första serierna om Jarella publicerade i Hulken 1–2/1984 samt 2/1985. Historien om Jarellas död publicerades i Hulk 5–6/1981 och historien om hur Hulk begraver henne i Hulk 4–5/1982. Som ni ser publicerades alltså slutet innan början på historien i Sverige, men samtliga avsnitt finns alltså på svenska.
