Allan Kämpe 1942–57

Det är en glädjande tilldragelse att ”Allan Kämpe” åter görs tillgänglig för läsarna. Dels är denna svenska äventyrsserie mycket känd och ofta omtalad, dels har de här sju episoderna hämtats från dagstidningarnas mycket förgängliga blad. Allra bäst är kanske att till vart och ett av avsnitten finns en inledande kommentar av seriens upphovsman. Eugen Semitjov berättar om hur han hittade grundidén till respektive intrig samt vilka arbetsförhållanden han hade vid den aktuella tiden.

Eftersom serien startade mitt under andra världskriget är det många inslag i flyg- och rymdserien som vi nu sett förverkligade. Det gäller framtidsspådomar om en hel rad av tekniska finesser. Man känner igen televisionen, lasern, väderkriget och mycket annat.

Ibland har utvecklingen gått en annan väg än serieskaparen anade. Någon gång har han förbisett detaljer som vi nu anser självklara. Det skall emellertid inte läggas hans arbete till last. I stället bör man visa berättigad förvåning över att så mycket av det fantiserade eller anade verkligen blev förverkligat av mänskligheten inom tre decennier.

För den som får ett omfångsrikt material av ett slag som detta är det lätt att se tecknarens stilförändring.

”Allan Kämpe” debuterade på våren 1943 som veckotidningsserie. När det blev dags att rita dagstidningstrippar hade Eugen Semitjov gott om tid. Teckningarna var omsorgsfullt gjorda. Handlingen var genomtänkt.

Senare gav bristen på tid upphov till ett och annat mindre fullgånget äventyr. Teckningsstilen blev också mindre tidskrävande. Ända fram till dess serien lades ner – 1957 – var ”Allan Kämpe” dock läsvärd. Och det är han ännu i dag! Många som har gamla minnen av Allan Kämpe vill säkert återknyta bekantskapen. Här är ett gyllene tillfälle. Det skall inte försittas.

Det är självklart att en serie av det här formatet också tilltalar dagens unga serieläsare. Även om mycket är historiskt kan det förmedla en läsupplevelse. Och vem missunnar de unga att botanisera i de efterdyningar till det stora kriget som serien indirekt ger prov på?

Här finns till exempel ”Saturnusligan” som berättar om hur en grupp tyskar i krigets slutskede lyckats fly undan i en enkel typ av rymdplattform.

Men låt mig inte avslöja mer än namnen på de avsnitt som det omfångsrika häftet bjuder. De är: Den artificiella orkanen, Saturnusligan, Midas’ hand, Ringen i rymden, Asteroid 701, Café Universum, Elektroraketen.

Därtill kommer ett inledande sammandrag av hur Allan Kämpe och fästmön Eva Larsson kommer i kontakt med Hjärntrusten och blev en del av den.

De presenterade avsnitten har tydligt tryck. Bilderna är nästan undantagslöst fria från copyright-etiketter. Förutom de mycket små numreringarna finns det inget som stör ögat. Däremot ger den oredigerade återgivningen av dagstidningarnas remsor en effekt som några kanske tycker är tröttande. Det är nödvändigheten att mycket ofta upprepa det som sägs i den sista bilden i en stripp i den första bilden i nästa stripp. Författaren/tecknaren tvingades ju rätta sig efter omständigheten att hans läsare ofta hade 24 timmars annan aktivitet mellan det de läste respektive stripp. Och ingen kunde väl ana på 1940-talet att serien trettio år senare skulle komma som en hel seriebok!

Nu ligger boken där. Det finns många anledningar att skaffa den.