Animal Man Volume 1–3

Animal Man skapades 1965 av Dave Wood och Carmine Infantino och var en av alla dessa superhjältar som aldrig riktigt fick fäste hos läsarna. Handlingen kretsade kring Buddy Baker, som av rymdvarelser fick förmågan att tillfälligt låna egenskaper och krafter från djur. 1988 tog en relativt ung och oprövad Grant Morrison över figuren och stöpte om den till en av DC Comics mest rosade titlar med teman som vegetarianism, djurens rättigheter och ekoterrorism. Serien Animal Man flyttade så småningom över till Vertigo och blev därmed en av grundpelarna till DC:s vuxenetikett tillsammans med titlar som The Sandman och Swamp Thing. Morrison hade innan dess hunnit lämna över serien till Peter Milligan och Jamie Delano, och äventyren blev med tiden allt mer esoteriska – Buddy Baker blev en avatar för det förkroppsligade djurriket som en motpol till Swamp Thing och dennes anknytning till växtriket. Serien tappade med tiden gnistan, tidningen lades ner och figuren gjorde bara sporadiska gästspel i andra titlar under större delen av 00-talet.

Animal Man fick en egen tidning igen 2011 i samband med DC Comics reboot av sitt superhjälteuniversum, en satsning som gick under namnet ”The New 52”. Mycket kan man säga om den satsningen, men Animal Man var ändå en av de mest lyckade nystarterna. Man valde klokt nog att behålla mycket av det som gjorde serien så lyckad tidigare, men den känns aldrig nedtyngd av det förflutna. Hjärnan bakom serien var Jeff Lemire, en författare som gjorde sig känd på Vertigo-serien Sweet Tooth (och som numera gått vidare till att skriva en mängd olika titlar för Marvel Comics).

De första 19 numren, som även samlats i tre samlingsvolymer, tecknades till största delen av Travel Foreman och Steve Pugh. Det intressanta med Foreman är att hans blyertsteckningar reproducerats direkt utan tuschning, vilket ger serien ett lite ruffigt intryck och förstärker den krypande realistiska skräckkänslan. För otäckt, det är det faktiskt. Och modernt. Glöm klassiska seriemonster och tänk istället varelser med inälvorna utanför kroppen …

I den första samlingsvolymen The Hunt har Buddy Baker ett lyckligt familjeliv vid sidan om sin karriär som stuntman och superhjälte. Men allt förändras när hans dotter Maxine utses till nästa avatar för djurriket (The Red) och därmed blir en måltavla för förruttnelsens krafter (The Rot). Familjen tvingas på flykt tvärs över Amerika för att försöka få hjälp från Swamp Thing.

Det tar dock ett bra tag innan de hittar träskmannen och volym 2, Animal Vs. Man, är mest en enda lång flyktsekvens som stundtals påminner mig om vardagen i The Walking Dead. På vägen hinner de även träffa på mystikerna John Constantine, Zatanna och Madame Xanadu, men deras medverkan känns helt onödig eftersom de inte är där för att hjälpa familjen utan enbart ”varna” dem för vad som komma skall. Desto intressantare är Buddys utflykter i The Red, som inte bara är en elementärkraft utan även en fysisk plats med ett hav av blod, en stad av ben, krigaränglar med hundhuvuden och en styrande klass av totemfigurer.

Volym 3, Rotworld – The Red Kingdom, är princip identisk med volym 3 av Swamp Thing, som jag tidigare har recenserat. Då beskrev jag serien som ”otroligt ojämn” med ”för många kockar”. Och ja, jag tycker fortfarande att det spretar i teckningarna och att historien trampar vatten långa stunder. Dock måste jag medge att man ser det större sammanhanget tydligare efter att ha läst både Swamp Thing och Animal Man, även om det fortfarande känns rörigt och fragmenterat. Liksom för Swamp Thing slutar Animan Mans äventyr med en tragedi – han förlorar allt och vet inte vad han ska göra härnäst.

Jeff Lemires historia fortsätter i två samlingsvolymer till innan serien tas över av andra serieskapare, och jag måste medge att jag är väldigt nyfiken på att se vad han har tänkt ut härnäst.

Utdrag ur Animal Man, bild av Travis Foreman. Copyright DC Comics.