Marsupilami [2]: Vit magi

Marsupilami-teamet visar hur mycket de älskar att få vara en del av den belgiska serietraditionen.

Marsupilami bredde en frukostmacka med sylt i Guldmaskinen (utgiven 1974). Det var det första mötet med den gula långsvansingen för många av oss (som missat Rekordmagasinet och Trumfserien). Sedan dess har djuret varit en kär följeslagare. Lustigt nog innebar just det albumet (tecknat av Fournier och Franquin tillsammans) att de belgiska Spirou-läsarna fick säga adjöss till figuren. Franquin lämnade Spirou 1968 och Dupuis och tog marsupilamin med sig. Eller egentligen den fiktiva djurarten. Ett antal år senare bildades förlaget Marsu Productions och djurarten fick soloäventyr, tecknade av Batem. Tio av dessa gavs ut av Carlsen till och med 1996.

Vit magi, album 19, kommer nu ut på Cobolt som nummer två (eftersom nr 28 nyligen gavs ut som nummer ett).

Jag har läst några av de tidigare soloalbumen. De är småtrevliga, men lite underliga. Äventyret Vit Magi, med manus av Colman, bjuder dock på en del spännande detaljer. Batem tecknar snyggt. Djuren nästan som Franquin. Mer intressant är dock att vissa figurer, särskilt trollkarlarna, är tydligt inspirerade av Lucky Luke-tecknaren Morris stil. I en ruta dyker det upp ett typiskt Asterix-slut! Man hyllar Goscinny och gänget. I två rutor förekommer Spirous kompis Nicke. Vi får dock inte veta vad han gör på egen hand i Palombia.

För några år sedan köpte Dupuis upp Marsu och i det senaste Spirou-albumet är Marsupilami således tillbaks hos Spirou. Det kommer antagligen att förändra förutsättningarna för (och innehållet i) soloserien.

Utdrag ur Marsupilami: Vit magi. Bild: Batem.