Knas: humor för tokstollar

Knas: humor för tokstollar är en något oväntad utgåva inom ramen för Rabén & Sjögrens satsning på kvalitetsserier för barn. Kanske tyckte redaktionen att det började bli lite väl präktigt, med tanke på att man i baksidestexten använt formuleringar av typen ”seriebok fylld av svart humor för unga läsare” och ”en välbehövlig dos gift för knasbollar och dönickar i alla åldrar”.

Knas är en humorantologi i stil med MAD eller snarare Pyton, en av Sveriges mest utskällda serietidningar någonsin där underlivshumor och äckel fick härja fritt. Känslan av att gilla något förbjudet, något som föräldrarna inte förstår eller rent av avråder från – det hör uppväxten till, oavsett om det gäller musik, kläder, frisyrer, filmer, spel eller serier. Men när ett förlag som gjort en stor sak av att ge ut uppbygglig barnlitteratur ligger bakom skorrar det falskt och halvhjärtat i åtminstone mina öron.

Som med alla antologier spretar det hej vilt, men det största problemet är att de medverkande tycks ha olika bilder av vilken målgruppen är. Bäst (för undertecknad) var nog ändå de inslag som var riktade till en (vuxnare) allålderspublik. Däremot skruvade jag på mig inför de mest infantila inslagen. Det kändes krystat, som om man försökt ”tala till kidsen på kidsens vis” eller gjort det så knasigt man bara kan, ibland på gränsen till obegripligt. Barn är inte dumma och gillar inte när man talar till dem som om de vore det. Här har redaktionen något att bita i till framtida utgåvor.

Uppföljaren Knas på kalas! utkom strax före bokmässsan 2016 – så man får väl ändå förlåta förstlingsutgåvan för dess barnsjukdomar och applådera initiativet. Allt som får barn att läsa mer är bra. Och kanske är det till och med lite roligare om är något som vuxna recensenter ogillar.