Batman Vol 1–5 [Rebirth]

År 2011 startade DC Comics om sitt superhjälteuniversum från scratch med nya förstanummer över hela linjen. Inledningsvis var The New 52 en försäljningssuccé, men många av förändringarna kändes mest kosmetiska och onödiga. Många av oss gammelfans tyckte också att det var ett historielöst universum. DC lyssnade på fansen och våren var det så dags för en ny omstart av DC:s universum –den här gången kallades satsningen Rebirth och var vad man kallar en soft reboot. Syftet var att återställa delar av den rika historia som DC varit kända för och att hitta tillbaka till själva kärnan i figurerna. Det handlade nu om att inkludera så mycket som möjligt av det som kommit tidigare utan att förvirra läsarna.

Batman är en av de figurer som blir bra vad man än gör med honom, kanske för att det är en så pass okomplicerad figur. Just därför ska vi ta en närmare titt på de fem första samlingsvolymerna efter Rebirth av den reguljära serietidningen Batman, huvudsakligen skrivna av Tom King och tecknade av omväxlingsvis David Finch och Mikel Janín (samt diverse utfyllnadstecknare och tuschare).

I volym 1, I am Gotham, visar Batman redan från början prov på sin hängivenhet då han tänker offra livet för att rädda ett störtande flygplan och dess passagerare. Det här är en blandning mellan Grant Morrisons Batman och den kitschiga 60-talsversionen: en ofelbar och superintelligent hämnare som har en teknisk pryl för varje tillfälle. Plötsligt gör två superhjältesyskon entré – ”Gotham” och ”Gotham Girl” räddar planet, staden och Batman. Den dystre hämnaren har plötsligt hittat värdiga arvtagare till beskyddarrollen och blir till en sorts mentor för syskonen, men det visar sig att superkrafterna har ett högt pris …

David Finch är vid det här laget en veteran på Batman och tecknar det hela mycket förtjänstfullt. Stilen är väl anpassad till tonen på berättelsen, ett övervägande som verkar ha gjorts med omsorg inför varje kommande story arc. Berättelsen är förvisso OK, men jag upplever den som något melodramatisk.

Historien leder nästan sömlöst vidare till volym 2, I am Suicide, där Batman ingår en pakt med Amanda Waller om att bilda en egen Suicide Squad för att med våld och list ta tillbaka den enda boten för en av Gotham-syskonen. Den här gången står Mikel Janín och för de eleganta teckningarna i vad som närmast kan beskrivas som agentraffel á la James Bond eller Mission Impossible med fler dubbelspel än du kan räkna. Samlingsvolymen avrundas med en återblick på Batmans och Catwomans stormiga förhållande, tecknad av Mitch Gerads, i vilken man på ett snyggt sätt lånar in och jämkar element från såväl Frank Millers Year One som 1940-talets berättelser om Catwoman. Det känns också som om man lånat in känslan av att de bägge skulle vara menade för varandra från TV-serien Gotham.

I volym 3, I am Bane, dyker den steroidstinne Bane upp för att hämnas och ta tillbaka botemedlet som han blev av med i föregående del. Det blir en smutsig och brutal fajt, och följaktligen tecknas den också av David Finch i hans realistiska men något grovhuggna stil. King återberättar de bägge antagonisternas ursprungshistorier sida vid sida och man inser att de är mer lika än någon av dem tror. Även här ser man tydliga lån från Millers Year One och till och med The Dark Knight Returns. Trevligt!

Från och med volym 4, The War of Jokes and Riddles, har Batmans och Catwomans förhållande intensifierats och Batman känner att han måste lätta sitt hjärta för henne om något som hände tidigt i hans karriär. Det som sedan beskrivs är ett krig mellan Jokern och Riddler där resten av skurkgalleriet måste välja sida. Mikel Janín är åter vid tecknarstiftet och gör en mycket elegant och gänglig Joker. Riddler blir jag inte riktigt klok på. Förr var han besatt av att lämna gåtor, numera är han hyperintelligent och knäcker kodlås och krypteringar på löpande band. Och så går han omkring med skjortan uppknäppt till naveln och putar med botoxläppar. Det hade kunnat räcka för att särskilja honom från resten av skurkgalleriet, om han nu måste ha en egen karaktär, men det besvärar mig att han framställs som en kallblodig psykopat med sadistiska tendenser.

Neil Gaiman gjorde en gång i tiden en ursprungshistoria till Riddler (Secret Origins Special nummer 1 (1989)) där han nostalgiskt minns tillbaka till tiden då kampen mot Batman var en rolig katt-och-råtta-lek och förfasas över hur brutal samtiden har blivit – en sorts metakommentar till trenderna inom superhjältegenren genom åren. Riddler gillrade i och för sig dödsfällor för Batman, men mordisk psykopat var han inte förrän han framställdes som sådan i TV-serien Gotham nyligen. Den stora behållningen i den här volymen är utan tvekan sidohistorien om den något löjeväckande skurken Kite-Man, som för första gången blir till en verklig människa för mig.

Titeln på volym 5, The Rules of Engagement, är en ordvits som dels syftar på regler för en militär insats och dels på reglerna kring en faktisk förlovning. Ja, Batman och Catwoman har förlovat sig och reser världen runt för att berätta det för folk. Något oklart varför. När de berättar för Talia al Ghul, mor till Batmans son Damian, blir det bråk och Catwoman får visa var skåpet ska stå. Det hela tecknas förtjänstfullt av Joëlle Jones med blinkningar till den ökenutstyrsel som en framtida Batman bar i filmen Batman v. Superman häromåret. Dubbeldejten med Superman och Lois Lane tecknas av den kompetente Clay Mann (X-Men, Ninjak) och blir till ett humoristiskt avbrott. Som läsare har jag alltid fått en varm känsla i magen av vänskapen mellan Batman och Superman. Volymen avrundas med ännu en tillbakablick på Batmans och Catwomans stormiga förflutna tecknat av Lee Weeks (Daredevil, The Incredible Hulk), med en bitterljuv epilog av Michael Lark.

Sammanfattningsvis är det en förvånansvärt sammanhållen svit som ändå kan delas in i logiska delar. Tom King var en ny bekantskap för mig, kanske för att han började som assistent åt serieförfattaren Chris Claremont på 1990-talet men bytte karriär efter 9/11-attacken och arbetade i sju år på CIA med terroristbekämpning. Det var först 2012 som han på allvar slog igenom i seriebranschen och han har prisats för sina serier Grayson (med Mikel Janín), The Vision och Mister Miracle (med Mitch Gerads). Tom King har planerat att skriva 100 nummer av Batman, och med dessa samlingsvolymer har han hunnit med ungefär en tredjedel. Det känns som om Batman är i trygga händer framöver.