Tempo bok 5
17 mars 2019 av Jan Hoff Böcker Kapten Rødskjegg – ett riktigt rötägg.Tempo bok 5 innehåller det allra första långa äventyret (Kampen om racerbilenes blå bånd) med Mark Breton (Michel Vaillant) och även det första korta (Eplet faller ikke langt fra stammen). Trots att Jean Gratons serie sannolikt är världens bästa biltävlingsserie kommer jag att ägna denna recension huvudsakligen åt sjörövarserien Rødskjegg, tecknad av Victor Hubinon och skriven av Jean-Michel Charlier. Även här rör det sig om det allra första äventyret: Havets skrekk. Det publicerades ursprungligen som följetong i franska Pilote 1959.
Medan de flesta av Charliers övriga seriefigurer (Blueberry. Buck Danny, Marc Dacier och så vidare) är någorlunda sympatiska hjältar, som åtminstone försöker göra gott, etableras Rødskjegg omedelbart som ett riktigt svin, som stjäl, förstör och mördar. Det finns inga förmildrande omständigheter till att han ägnar sig åt sjöröveri, ingen bakgrundshistoria om att han svikits av samhället och blivit bitter och hämndlysten eller något liknande. Det första vi får se honom göra är att ta ett litet barn! I och för sig räddar han pojkens liv, men det är hans och sjörövargängets attack som är orsaken till att skutan de befinner sig på sänks. Rødskjegg inser i det ögonblicket att han i hela sitt liv längtat efter en son. Han tar chansen. Att skaffa en fru och få ett biologiskt barn har aldrig fallit honom in. Kanske är han inte intresserad av fruntimmer.
Man förstår hur den här situationen uppstår, hur Charlier kommer på det här. Det är samma upplägg som i Robert Louis Stevensons Skattkammarön (en text som Charlier för övrigt ska återvända till som inspirationskälla när han skriver Blueberry-äventyren Den försvunna gruvan och Spöket med guldkulorna). Det är Jim Hawkins och Long John Silver, fast på livstid!
I Skattkammarön dör Jim Hawkins far i början av boken och Silver blir en sorts faderssubstitut. Men Jim Hawkins är tolv. I Rødskjegg får pojken Eric från späd ålder växa upp hos sjörövarna, i deras hemliga bas på en karibisk ö. Hans uppfostran handhas av den mest lärde sjöbusen, Träben. Men en dag räcker inte dennes bildning längre till. Rødskjegg har storslagna planer för sin pojke. Endast det bästa är gott nog. Därför bestämmer han att de måste hämta riktiga akademiska lärare åt Eric. Sjörövarna gör ett lyckat standhugg i Cartagena (i nuvarande Colombia) och lyckas fånga tre framstående universitetslärare. Den tonårige eleven Eric får sedan sitta och peka på lärarna med en pistol för att de ska dela med sig av sin kunskap!
Under räden mot Cartagena fick man även vicekonungens son på halsen. Bra att ha som gisslan, tänkte de då. Men längre fram utvecklas denna figur till en återkommande ärkefiende.
Relationen mellan Rødskjegg och Eric utvecklas under seriens gång. Ibland begår de svåra svek mot varandra. Ibland får någon av dem rycka ut till den andres undsättning i någon besvärlig knipa. Ofta är det Eric som försöker förhindra en katastrof av något slag som någon av Rødskjeggs galna idéer riskerar att utlösa.
Det finns idag 35 album med Barbe-Rouge (som figuren heter i original) på franska. Därtill finns det fem album om den unge Barbe-Rouge. Serien har även blivit tecknad film på tv.
Detta första äventyr publicerades som album på danska 1972, med en mer psykedelisk färgläggning och färre sidor. Det enda vi fick se av Barbe-Rouge i Sverige var några enstaka äventyr i SM-Special runt 1980. Där hette sjörövaren Röde Piraten och äventyren var tecknade av Jijé.
Idag kan vi inte riktigt förstå det, men under stora delar av 1900-talet dagdrömde europeiska barn om att få växa upp utanför civilisationen, som Tarzan eller Mowgli. Eller bland prärieindianer, bland Robin Hoods män, bland 1700-talets sjörövare. Man kan säkert härleda seriens popularitet ur dessa barns identifikation med Eric, som levde drömmen … I vår tid skulle många barn känna sig ytterst obekväma med att över huvud taget befinna sig utomhus. Detta är en riktig utomhusserie, med saltdoftande bris.