»Watchmen« av Alan Moore och Dave Gibbons brukar lyftas fram som en av de stora klassiska serieromanerna, och har sålts i över en miljon exemplar. Även om Alan Moore själv inte är särskilt förtjust i genren längre så har han (tillsammans med Frank Miller) hyllats som superhjältegenrens stora förnyare under 1980-talet.
© DC Comics
På ytan är »Watchmen« en mordgåta, men den utforskar även en värld vars historia i vissa avseenden avviker från vår just på grund av superhjältarnas existens. Läsaren får själv pussla ihop hela bilden utifrån de olika huvudfigurernas subjektiva återgivningar av handlingen. Moore själv menar att »Watchmen« var en av de första litterära serieromanerna – med början, mitt och slut, till skillnad från seriernas sedvanliga oändlighetsföljetonger. Bildberättandet var också mycket sofistikerat och lyfte mediet ett snäpp.
Det är därför som Alan Moore har motsatt sig all vidare exploatering av »Watchmen« – den är komplett i sig, optimerad för sitt medium. Ett tag övervägde han en uppföljare om 1930-talets superhjältar Minutemen, men gick aldrig vidare med idén.
Vid tiden för den ursprungliga publiceringen (1986–87) ingick Moore och Gibbons ett avtal med DC Comics som då verkade ovanligt förmånligt. Förutom royalty skulle upphovsmännen återfå rättigheterna den dag som DC slutade hålla berättelsen i tryck. Men den dagen kom aldrig och »Watchmen« är än idag en av hörnstenarna i förlagets ekonomi. Och med åren har förlaget och Moore glidit allt längre från varandra.
När »Watchmen« filmades 2009 begärde Moore (sin vana trogen) att få sitt namn struket från eftertexterna och skänkte sin royalty till Dave Gibbons. I kölvattnet av filmens framgångar ville DC, kanske pressat av moderbolaget Warner, göra mera av »Watchmen«.
Enligt Moore så skickade DC Comics Gibbons som springpojke 2010 för att erbjuda honom rättigheterna till »Watchmen« tillbaka, alternativt miljonbelopp i arvode, mot att han i gengäld gav sin välsignelse till olika spinoff-projekt. Med tanke på hur kontroversiellt ämnet var ville DC ha med Moore och Gibbons på tåget, men Moore vägrade. Han ville inte ha tillbaka »Watchmen« längre, det fanns bara bittra minnen kvar. Efter detta bröt han all kontakt med Gibbons. Droppen ska tydligen ha varit att Gibbons aldrig ens tackat honom för att han överlåtit sin filmroyalty.
För många kom det som en överraskning när DC i februari 2012 meddelade att man skulle släppa en rad uppföljare till »Watchmen«. Den gamle chefredaktören Paul Levitz såg det länge som en hederssak att bromsa vidare exploatering av »Watchmen«, men den nya ledningen för DC Entertainment, med Dan Didio och Jim Lee i spetsen, såg det inte på samma sätt. Som Lee uttryckte det: »›Watchmen‹ är en av hörnstenarna i DC Comics historia och framtid. Som förlag vore vi ansvarslösa om vi inte såg till att bygga vidare på figurerna och deras historier. Vi vill förbli branschledande, och då måste man ibland ta djärva kreativa beslut.«
© DC Comics
De nya tidningarna kom sommaren 2012 och var så kallade prequels som utspelas före serieromanen och fokuserar på enskilda figurer. Satsningen kallas »Before Watchmen« och omfattar uppåt 40 tidningar totalt. Varje tidning innehåller även följetongen »Curse of the Crimson Corsair« av Len Wein och John Higgins.
Projektet har en diger lista titlar och upphovsmän:
- Before Watchmen: Rorschach (Brian Azzarello & Lee Bermejo)
- Before Watchmen: Minutemen (Darwyn Cooke)
- Before Watchmen: Comedian (Azzarello & J. G. Jones)
- Before Watchmen: Dr. Manhattan (J. Michael Straczynski & Adam Hughes)
- Before Watchmen: Nite Owl (Straczynski, Andy Kubert & Joe Kubert)
- Before Watchmen: Ozymandias (Len Wein & Jae Lee)
- Before Watchmen: Silk Spectre (Cooke & Amanda Conner)
- Before Watchmen: Epilogue (diverse)
- Before Watchmen: Moloch (Straczynski & Eduardo Risso)
© DC Comics
DC anlitade flera människor som var involverade i »Watchmen« från början, bland annat redaktören Len Wein och färgläggaren John Higgins. I ett pressmeddelande från DC Comics ger också Dave Gibbons projektet sin försiktiga välsignelse.
Moore rasar förstås. Han kallar initiativet »skamlöst« och tycker det är märkligt att förlaget är så utan idéer att de inte satsat på nya serier utan måste snylta på de historier han skrev för över 25 år sedan: »De fattar inte att figurerna i ›Watchmen‹ ingår i en ensemble. Figurerna funkar inte på egen hand, bara i originalberättelsens kontext.«
Seriehandlarna och förlaget jublar förstås eftersom tidningarna toppar försäljningslistorna varje månad. Kritiken har varit blandad, kanske för att originalet sätter ribban omöjligt högt. Fansen verkar vara kluvna men nyfikna.
Vissa menar att »Before Watchmen« är ett rent övergrepp och att man borde respekterat Alan Moores önskningar, medan andra tycker att Moore får vad han förtjänar efter att ha gjort sig en karriär på att dekonstruera andras verk, som »Swamp Thing« och Charltonhjältarna (som var inspirationen till »Watchmen«).
Moore har inte mycket till övers för den som köper »Before Watchmen«: »Om du är en läsare som vill ha dina favoritfigurer på tapp i all evighet och skiter i upphovsmännen, då är du förmodligen inte den typ av läsare jag vill ha.«
Sammanfattningsvis kan man säga att satsningen är en försäljningsmässig framgång för DC, men ett moraliskt nederlag.
© DC Comics
