Stephen ”Steve” Ditko föddes den 2 november 1927 i Johnston, Pennsylvania. Föräldrarna hade emigrerat till USA från Slovakien. Redan tidigt kom han att dela faderns intresse för serier, särskilt då Prins Valiant av Hal Foster, Batman av Bob Kane och The Spirit av Will Eisner. Kort efter highschool-examen stationerades han hösten 1945 i Tyskland, där Ditko ritade serier för en armétidning. Åter på amerikansk mark skrev han 1950 in sig på Cartoonist and Illustrators School, där han under två år undervisades av Jerry Robinson (Batman). Från 1953 gjorde Ditko ströjobb i form av romantik- och västernserier och jobbade som assistent på Joe Simons och Jack Kirbys studio innan han inledde ett samarbete med förlaget Charlton Comics som av och till kom att sträcka sig över 30 år.
1955 började Ditko jobba för Atlas Comics, förlaget som senare skulle bli Marvel Comics. Det var här han för första gången samarbetade med Stan Lee på olika skräck- och science fiction-historier. Lee och Ditko arbetade redan tidigt enligt den modell som skulle bli känd som ”The Marvel Method”, det vill säga att författaren skrev ett kort synopsis som tecknaren fick översätta till serierutor innan sidorna returnerades till författaren som skrev dialogen.
Det var 1962 som Marvel Comics publicerade det första äventyret med den nye superhjälten Spider-Man i Amazing Fantasy nummer 15, tecknat av Steve Ditko. Äventyret blev så pass populärt att figuren snart fick en egen tidning, The Amazing Spider-Man, som Ditko kom att teckna under 3 år (eller 38 nummer). Under den här tiden sattes grundkonceptet och man skapade skurkar som Doctor Octopus, Sandman, Electro, Mysterio, Green Goblin och Kraven the Hunter. Ditko fick efter att tag erkännande som medförfattare på serien och det har också påpekats att utseendet på Spider-Mans hemliga identitet, Peter Parker, påminde starkt om hur Steve Ditko själv såg ut i highschool.
Parallellt med Spider-Man arbetade Lee och Ditko även på Dr. Strange, efter en idé av Ditko. Visuellt är serien härligt surrealistisk och utflippad – och den verkar ha legat rätt i tiden med det intresse som fanns för psykedeliska droger, musik och konst. Horst Schröder beskrev Ditkos teckningsstil så här i Bild & Bubbla nummer 5/1983: ”Ditko hade en stiliserad, bisarr realism med rörelser som verkade en aning stela, eller snarare formaliserade med nästan ritualiserade hand- och fotställningar.”
Både Spider-Man och Dr. Strange gör exempelvis samma gest med händerna – Spider-Man när han skjuter nät och Strange när han trollar – det som i vardagligt tal kallas ”djävulstecknet” eller ”devil horns” inom hårdrocken. Gene Simmons i Kiss säger sig vara den som infört tecknet i hårdrocken, men medger att han varit inspirerad av Ditko. (Det används även inom traditionell indisk dans och italiensk folktro för att värja sig mot ondska.)
När det skurit sig mellan Lee och Ditko – enligt vissa över Green Goblins identitet, enligt andra för att de var oense om precis allt – gick Ditko över till Charlton Comics igen. Där kom han att arbeta på serier som Blue Beetle, The Question och Captain Atom (de två sistnämnda hade han själv skapat). 1967 lanserade han figuren Mr. A genom ett independentförlag, en brutalare version av The Question. Mr. A visste alltid vad som var rätt. Serien byggde bland annat på idéer från objektivismen, en filosofi som lanserats av författaren Ayn Rand (främst i Och världen skälvde). Ditko var fascinerad av Rand och skulle flera gånger under sitt liv återkomma till hennes filosofi i serieform och i egenpublicerade pamfletter.
Ditko jobbade under kortare perioder även för DC Comics. 1968 skapade han The Creeper och Hawk & Dove åt förlaget och under 70-talet återvände han för att skapa Shade the Changing Man och göra olika ströjobb. Det är just ströjobben som kännetecknar Ditkos senare karriär. För Marvel gjorde han kortare inhopp på bland annat Machine Man, Micronauts, Speedball och Phantom 2040 under 1980- och 1990-talen. Hans sista stora skapelse för Marvel var Squirrel Girl 1992, som på senare år blivit en kultserie. 1998 drog han sig tillbaka från seriebranschen, men han verkade ha arbetat vidare med egenpublicering av serier och pamfletter via postorder och Kickstarter-projekt. Så sent som 2016 sägs han ha haft en egen studio på Manhattan.
Det är inte mycket som är känt om Ditko som person, då han konsekvent avböjt intervjuer sedan 1960-talet. Han föredrog att låta sina verk tala och ogillade de försök till biografier som gjorts. Exempelvis vägrade han medverka i BBC:s TV-dokumentär In Search of Steve Ditko. När någon håller sig undan offentligheten uppstår det ofta en mytbildning – om Ditko sades det att han använde sina original som kladdpapper och underlägg för kaffekoppar och skärknivar. Under åren har det också dykt upp vittnesmål om hur Ditko gjort sig till ovän med folk i branschen på grund av principer som han vägrat rucka på. En särskilt öm punkt verkar vara hur Stan Lee i många år tonat ned Ditkos del i tillkomsten av Spider-Man.
Abraham Riesman var en av de sista som försökte få en intervju med Ditko, bara för att få dörren igenslängd i ansiktet. Så här beskriver han det som han uppfattar som paradoxen Ditko i The Vulture 2016:
He despises people making claims about him without getting their information firsthand, but he only provides that information piecemeal and on his own terms, in the form of elliptical essays on scattered topics. He has often said he wants his work to speak for itself, but then he writes about how no one understands it – and when his screeds about the work confuse or contradict, there’s no way to have him clarify what he so passionately wants you to understand. It isn’t a dialogue. You can’t ask a follow-up question.
Steve Ditko hittades död den 29 juni 2018, troligen hade han då redan legat död i två dagar. Han blev 90 år gammal.