Silver Surfer-tidningen från 2003–2004 verkar idag vara helt bortglömd. © Marvel Comics
Låt mig börja med ett erkännande: min anledning till de senaste månadernas Silver Surfer-genomläsning är just versionen från 2010-talet. Jag hade nämligen hört så mycket gott om Slott/Allreds Silver Surfer att jag bestämde mig för att köpa samlingsutgåvan, trots att jag egentligen aldrig varit speciellt intresserad av karaktären tidigare.
Sedan kom jag på att det kunde vara intressant att jämföra dessa serier med Lee/Buscemas sextiotalsserier, varpå jag kände att åttiotalsversionen inte borde hoppas över, och Jim Starlin är ju ändå Jim Starlin … tja, ni som samlar serier (vilket jag antar att de flesta som läser detta gör) känner antagligen igen tankesättet. Här är vi alltså nu: några tusen sidor Silver Surfer senare. Håller jag med om hyllningarna Dan Slotts, Mike Allreds och Laura Allreds Silver Surfer fick? Det tänker jag berätta snart!
Någon kanske undrar varför jag hoppat över 2000-talet. Kom det inget med Silver Surfer då? Jodå: 2003–2004 hade karaktären ytterligare en ”ongoing” som varade i 14 nummer, men som ingen riktigt verkar komma ihåg. Den skrevs av Dan Chariton, som mig veterligen inte skrivit några andra serier. Däremot har han skrivit en del manus till filmer ingen heller riktigt verkar minnas.
2007 kom en fyra nummer lång miniserie, Silver Surfer: Requiem av J. Michael Straczynski (en serieförfattare jag skrivit om tidigare), och året därpå kom ytterligare en miniserie: Silver Surfer: In Thy Name som skrevs av den brittiske serieförfattaren Simon Spurrier. 2011 utgavs en tredje miniserie som hette Silver Surfer, kort och gott. Den hade hela fem nummer och skrevs av Greg Pak (nog mest känd för Planet Hulk). Och därmed är vi framme vid Slott/Allred/Allreds intåg på scenen.
Mike Allred etablerade sig på 1990-talet med serien Madman. Här förstanumret av Madman Comics, utgiven av Dark Horse Comics.
Dan Slott är nog mest känd som Spider-Man-författare efter att ha skrivit serien mellan 2008 och 2018. Han slog dock igenom som författare hos DC Comics, där han bland annat gjorde miniserien Arkham Asylum: Living Hell. Förutom Spider-Man skrev Slott också en uppskattad version av She-Hulk mellan 2004 och 2007.
Mike Allreds genombrott kom med independentserien Madman och han har därefter bland annat tecknat Pete Milligans skruvade version av X-Factor. Han har gjort sig känd för en speciell teckningsstil, med färgglada teckningar som främst påminner om europeiska albumserier. Ironiskt nog är han färgblind, så det är hans fru Laura som ansvarar för färgläggningen. Tillsammans har makarna Allred också gjort en biografi i serieform om David Bowie, Bowie: Stardust, Rayguns and Moonage Daydreams som släpptes 2020.
Silver Surfer nummer 1 – för dem som håller räkningen är detta sjätte förstanumret av en Silver Surfer-tidning – kom i maj 2014. Numret inleds med att Reg Greenwood står tillsammans med sina två barn, tvillingdöttrarna Dawn och Eve – namnen betyder ”gryning” respektive ”skymning” på engelska och döttrarna är något av varandras motsatser – på verandan till det värdshus han driver i Anchor Bay, Massachusetts. De får syn på vad de tror är en fallande stjärna och döttrarna gör varsin önskan: Eve önskar att hon kan resa vart som helst i hela världen och Dawn att stjärnan aldrig faller, utan alltid får färdas genom rymden.
Det första numret av Slotts och Allreds Silver Surfer gavs ut i maj 2014. © Marvel Comics
Vad vi, men inte familjen Greenwood, får veta är att ”stjärnan” i själva verket är Silver Surfer på väg till Jorden för Galactus räkning. Hur det gick vet nog alla vid det här laget och serien hoppar därefter framåt tolv år i tiden till seriens nutid (för övrigt en av få gånger man angivit så specifikt hur lång tid som har gått sedan Marveluniversumets ”början”). Eves önskan har gått i uppfyllelse och hon har blivit en riktig globetrotter, medan Dawn blivit kvar i Anchor Bay, något som hon är väldigt nöjd med.
Samtidigt som vi får följa Dawns vardag skildras också hur Silver Surfer blir tvångsvärvad av en varelse kallad Incredulous Zed för att försvara den ”omöjliga” planeten Impericon mot den mäktiga ”Queen of Nevers”. Surfer får veta att han inte är den första som värvats för att försvara planeten, utan Zed har skickat en rad andra förkämpar tidigare, som alla har misslyckats. För att få en hållhake på dessa tidigare kämpar har Zed alltid kidnappat den person som är viktigast för förkämpen. Den som Zed valt att kidnappa för att tvinga Silver Surfer att slåss för planeten är – till både läsarnas och Surfers förvåning – ingen mindre än Dawn Greenwood.
Det står snart ganska klart att skurken i detta galaktiska drama är Zed och att anledningen till att Queen of Nevers är ett hot mot planeten Impericon är att Zed stulit hennes hjärta för att skapa sin ”omöjliga” planet. Efter en rad förvecklingar lyckas Silver Surfer, med hjälp av Dawn, överlista Zed och återbörda Queen of Nevers hjärta, med resultatet att Zeds skapelse upphör att existera. Därefter hjälper Silver Surfer Dawn att återvända till Jorden, och hon övertalar honom att stanna ett tag på familjen Greenwods värdshus.
Naturligtvis dök Galactus upp även i Slotts och Allreds version av serien. © Marvel Comics
Efter att ha hjälpt sina gamla Defenders-kompisar Hulk och Dr. Strange är det dags för Silver Surfer att återvända till rymden. Då visar det sig att Dawn, som tidigare varit tillfreds med sitt liv i Anchor Bay, vill följa med honom. Hon har drabbats av reslust – samt fattat tycke för Silver Surfer – och blir hans följeslagare.
Historierna i Silver Surfer är korta, med moderna mått mätt. De påminner snarare om sjuttio- och åttiotalens superhjälteserier med äventyr som varar två eller tre nummer, men med en genomgående intrig.
Genomgången ovan sammanfattar Silver Surfer 1–5, som slår fast premisserna för resten av serien. Jag tänker inte vara lika detaljerad fortsättningsvis, utan nöjer mig med att berätta att Silver Surfer och Dawn bland annat besöker en planet där allt måste vara perfekt (Silver Surfer kraschar ekonomin genom att betala för glass med guld han själv tillverkat); en annan planet som är en levande organism som kan bota depressioner (dit Silver Surfer guidar överlevare från de planeter han hjälpt Galactus förgöra som dennes sändebud) samt en rad andra fantasifulla platser. Givetvis dyker också självaste Galactus upp, och dessutom övergår Surfers och Dawns vänskap till kärlek. Efter ett tag återvänder de till Jorden igen, men inte förrän de hindrat universum från att gå under – i Silver Surfer 14–15 som är en ironisk blinkning till Marvels då pågående event, vilket också fungerade som en ”reboot”.
Omslaget till det femtonde numret av Silver Surfer var en drift med Marvels event. Detta ”sista” nummer skulle följas av ett nytt förstanummer bara månader senare. © Marvel Comics
Surfer och Dawn återvänder till Jorden i Silver Surfer nummer 1 från mars 2016. Nej, det är inte ett skrivfel; alla som läser moderna Marvel-serier känner till att det finns få saker förlaget gillar mer än att ge ut nya förstanummer. Återstarten av Marvels universum innebar alltså ett nytt förstanummer – det sjunde i ordningen – vilket gör det lite svårare att samla Slotts Silver Surfer i lösnummer, eftersom numreringen börjar om efter Silver Surfer nummer 14 (januari 2016). Ingen skugga faller emellertid över Dan Slott och makarna Allred för denna förstanummershysteri; de ignorerar i princip återstarten och fortsätter serien som om inget hade hänt.
Händer saker gör det däremot i Silver Surfer nummer 2, då Surfer kämpar mot en ytterst oväntad fiende: Shalla-Bal! Hon har nämligen kommit över en maskin som gör om alla planeter till kopior av Zenn-La, och nu har turen kommit till Jorden. Silver Surfer räddar givetvis Jorden, men till priset av att han än en gång ses som en förrädare av zennlavierna – ja, det är ordet Slott använder för personer från Zenn-La – inklusive Shalla-Bal. Det är glädjande att se hur Dan Slott faktiskt lyckas göra något nyskapande med den tämligen endimensionella Shalla-Bal genom att göra henne till antagonist i stället för ”kvinna i nöd”.
Efter striden mot Shalla-Bal stannar Surfer och Dawn en stund på Jorden och Surfer letar bland annat rätt på Dawns mor som övergav familjen när barnen var små. Därefter far de åter ut i universum igen och Slott börjar ge vinkar om att berättelsen närmar sig sitt slut. Jag är medvetet vag, eftersom slutet – för att inte säga hela serien – är någonting som bör upplevas på egen hand. Dan Slott och markarna Allred avslutar berättelsen i Silver Surfer nummer 14, utgiven i december 2017, med en historia som lyckas vara både vemodig och hoppingivande på samma gång.
Om man räknar ihop samtliga solotidningar med Silver Surfer, blev numret som gavs ut i oktober 2016 det tvåhundrade i ordningen. Mike Allred gjorde en fin hyllning till tidigare utgåvor. Hur många känner du igen? © Marvel Comics
Som ni kanske förstått vid det här laget så stämmer jag tveklöst in i hyllningskören kring Silver Surfer av Dan Slott, Mike Allred och Laura Allred. Det är en fantastisk serie på alla plan. Makarna Allreds teckningar är lysande och Dan Slott lyckas med konststycket att göra en serie som är både utflippat kosmisk och väldigt jordnära samt humoristisk och allvarlig, ibland allt på en gång.
Jag skrattade högt när en gäst på värdshuset frågar Silver Surfer hur kan kissar eller när Surfer berättar att han avskyr Wizard of Oz eftersom han ”sett” den tusentals gånger under de år han var fången på Jorden, då inga tv-sändningar undgick hans kosmiska medvetande. Det värmde hjärtat när Surfer inser att samma film är fantastisk om man ser den med någon man älskar.
Jag förundrades över alla de märkliga planeter Dawn och Surfer besöker, men log igenkännande när Dawn blir svartsjuk på Silver Surfers exflickvän Shalla-Bal.
Jag grät när … nej, det tänker jag inte berätta. Det får ni läsa själva. För läsa den måste ni. Detta är en av de bästa serier som någonsin gjorts.
Jag har försökt ge en bild av serierna som gjorts om Silver Surfer under de drygt femtio år han existerat. Under dessa år har några av de mest kända serieskaparna bidragit till karaktärens utveckling. Jack Kirby skapade honom av en slump; Stan Lee gjorde honom till en Messiasgestalt; Steve Englehart till en rymdhjälte och Jim Starlin till en vital del av Marvels universum. Men med Dawn Greenwood som verktyg gjorde Dan Slott och makarna Allred något som jag inte trodde var möjligt. De gjorde Silver Surfer mänsklig.
Nästa gång ska det handla om något helt annat: de serier som Jeph Loeb och Tim Sale skapat för DC Comics och Marvel. På återläsande!
Lästips:
Det allra enklaste sättet att läsa samtliga dessa serier är förstås i Silver Surfer by Slott & Allred Omnibus som samlar allt: Silver Surfer (2014) 1–15, Silver Surfer (2016) 1–14 samt historien från All-new Marvel NOW! Point One. Dessvärre finns den i skrivande stund inte i tryck, men den har tryckts om flera gånger och kommer säkerligen dyka upp igen.- Serierna finns också samlade i fem mjukpärmsalbum, som lyckligtvis inte byter numrering mitt i, utan är numrerade 1 till 5. Dessa är tyvärr också utgångna och chanserna för återtryck är mindre än vad gäller omnibusutgåvan.
