Hokus Pokus 1 & 2

Inom serievärlden är namnet Galago associerat med vass (och ibland mindre vass) politisk satir och vuxenhumor. Hokus Pokus-serien är förlagets första försök till böcker som riktar sig till barn. Efter att slukat de två första delarna av Hokus Pokus-serien kan jag säga att det är en lyckad satsning. En sak som gör att de funkar är att Fabian Göranson minns hur det var att vara liten. Tiden när skillnaden mellan att vara två och åtta år gammal kändes enorm. När man kunde känna sig ensam trots att man hade många vänner, men saknade en bästis.

I första boken stiftar vi bekantskap med Ida som på en utflykt med familjen hittar en borttappad häxhatt i skogen som ger henne magiska krafter. I den andra blir hon vän med en ny tjej som börjar i hennes klass. Inget av det här skriker av originalitet, men Göranson försöker inte uppfinna hjulet på nytt. Det är lätt att se Göransons inspirationskällor, men han har verkligen lånat från de bästa. Tänk om japanska Studio Ghibli hade tecknat Matilda av Roald Dahl!

Det finns dock en del element som känns lite klyschiga. Idas lärare Greta Borg är lite för mycket av en Prussiluska för att vara intressant.

Första volymen känns som att den sätter tonen och introducerar oss till Ida, men det är i andra boken som äventyret verkligen sätter fart. Jag ser fram emot att följa med på fler äventyr med häxan Ida.