Jonas Fink 1–2

Uppdrag i Prag fick en av Helen MacInnes romaner heta på svenska. Jag hade så gärna velat rimma i samma anda och sätta rubriken ”Häftigt drag i Prag” på den här recensionstexten. Men detta är ingen sådan berättelse.

Det är huvudsakligen ganska dystert i det historiska Prag som skildras här. Kommunistregimen är inte god att tas med. Redan i början av den första Jonas Fink-volymen fängslas Jonas Finks fader på lösa grunder. Han är en helt vanlig judisk läkare som plötsligt blir anklagad för att vara landsförrädare. Det är lite som i Processen av Franz Kafka. Och om någon undrar så kan jag berätta att Jonas Fink och hans litterära vänner förstås läser Kafka. De läser även andra böcker. Efter ett tag får Jonas Fink jobb i en bokhandel. Man tänker faktiskt på ett antal olika östeuropeiska författarskap under läsningens gång. Milan Kundera kanske. Och jag undrar om inte den försupne rörläggaren som Jonas Fink umgås med är lite inspirerad av Jaroslav Hašeks Švejk.

Parallellt med Jonas Finks och hans moders kamp för att få doktor Fink fri får vi en historielektion. Åren går. De kämpar förgäves mot övermakten. Myndigheterna i det kommunistiska Tjeckoslovakien är riktiga as. Fast Jonas Fink är inte helt sympatisk själv heller. Han beter sig tämligen ryggradslöst och svekfullt mot de flesta kvinnor som han kommer i kontakt med.

Finks flickvän och en av hennes jobbarkompisar. Utdrag ur del 2 av Vittorio Giardino. © Giardino & Farenheit

Vittorio Giardino höll på länge med den här serien. De album som ingår i volym ett är både snyggast tecknade och mest engagerande. Men man förstår lockelsen med att följa upp figurernas liv och se vad som hände med dem efter murens fall och avlägsnandet av järnridån.

Tidigare har jag läst Giardinos seriealbum om Max Fridman (eller Max Friedman i Sverige!). Märkligt nog var de första mest lyckade även i den sviten. Först kom Ungersk rapsodi och sedan Operation Istanbul. De följdes av tre album om spanska inbördeskriget. Dessa serier är inte de enda som Giardino gjort. Det finns bland annat en deckarserie som heter Sam Pezzo, och som utkommit i fyra volymer. Den finns inte översatt till något nordiskt språk.

Italienaren Vittorio Giardino (född 1946) tecknar i en stil som gränsar till den mer realistiska grenen av ligne claire. Han är ingenjör i botten och har ofta bra känsla för hur fordon och byggnader ska se ut. Med människor är det lite mer upp och ner. Men när han har en bra dag kan även människorna bli riktigt skapliga.

Kan man lära sig något om politik och filosofi genom att läsa Vittorio Giardinos serier? Både Max Fridman och Jonas Fink är serier som genomsyras av djup pessimism och allmän misantropi. Det känns inte som om Vittorio Giardino är särskilt förtjust i något system eller någon ideologi, vare sig den placerar sig på den högra eller vänstra delen av den politiska skalan. Den brittiska underrättelsetjänsten måste exempelvis utöva utpressning mot Max Fridman för att han ska utföra agentuppdrag åt dem.

Utdrag ur del 1. Vittorio Giardino är ingenjör i botten och har ofta bra känsla för hur fordon och byggnader ska se ut. © Giardino & Farenheit