Måndagen den 24oktober 2022, i samband med Serieveckan i Göteborg, berättade Bim Eriksson om sina seriealbum Det kändes lugnt när mina känslor dog (2016) och Baby Blue (2021) och intervjuades av Amanda Båmstedt på Göteborgs stadsbibliotek.
Ett bra namn på en serietecknare
”Är Bim ditt riktiga namn?” frågar jag serietecknaren som precis gått av Trappanscenen på Göteborgs stadsbibliotek.
”Ja”, svarar hon. ”Fast på ett café i Frankrike blev de ordentligt förvånade över vad jag hette”. Där betyder Bim nämligen att man slår till någon.
”Ett bra namn på en serietecknare då”, stämmer jag in.
Bim Eriksson 2022. Foto & ©: Marcus Malinda Lindmark
Hur psykisk ohälsa framställs
Bim Eriksson debuterade 2016 med boken Det kändes lugnt när mina känslor dog, en bok som beskrivits som en ”självbiografisk seriesamling av bilder och berättelser, en blandning av kladdig make-up och feministisk samhällskritik”.
På scenen säger Eriksson att hon efter den första boken fick många frågor kring hur hon mådde.
”Jag kände att man i populärkulturen framställde psykisk ohälsa att man som tjej ska ha kajal runt ögonen och röka”. Hon hade svårt att känna igen sig i den gängse bilden. ”Man kan ju vara glad i ena stunden och ledsen i nästa; det går i vågor.”
Bim Eriksson intervjuas på Göteborgs stadsbibliotek. Foto & ©: Marcus Malinda Lindmark
Där känslor är förbjudna
År 2021 kom den senaste boken, Baby Blue.
”Den handlar mer om samhället och är inte lika kopplad till mig”, säger Eriksson från scenen. ”Den handlar om en karaktär, Betty, som inte får känna sina känslor”.
Efter scensamtalet förtydligar hon för mig vad den dystopiska berättelsen hon skapat egentligen går ut på.
”Det är en värld där man inte får visa känslor ohämmat på offentliga platser, all sorglig musik är förbjuden, man ska bara vara glad och glättig. Är man inte det så kommer samhället hjälpa till så att man blir det med tvång.”
Bim Eriksson i scensamtal. Foto & ©: Marcus Malinda Lindmark
Ett hårdare debattklimat
Den andra boken ska alltså ses som en ironisk kommentar till sådant som Eriksson har observerat och som hon sedan har skruvat till.
”Jag tycker att samhället har blivit läskigare. Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen har språkbruket och de politiska debatterna hårdnat och det har blivit svårare att avvika från normen kring sexualitet, hudfärg och funktionsnedsättning”, anser Eriksson.
I den fiktiva verklighet som målas upp i seriealbumet är huvudpersonen Betty omgiven av pekpinnar och tajta ramar. Men sedan förändras något.
”Lite som i filmen Matrix, att hon tar pillret och då förstår hon att något är fel, att hon gör saker som inte är önskvärda enligt det auktoritära styret”, säger Eriksson. ”Sedan träffar hon en person som tillhör motståndsrörelsen. Då har hon levt i en värld full av censur och ska försöka hitta sig själv i det.”
Under scensamtalet visades ett urval av Bim Erikssons teckningar på storbildsskärm. Foto: Marcus Malinda Lindmark. © Bim Eriksson
Min sanning en inspirationskälla
Seriealbumet innehåller också referenser till andra saker.
”Det är som olika lager och när folk skriver om boken ser man verkligen vilka som bara läser den och vilka som också tittar på bilderna”, säger Eriksson.
En sådan blinkning är ett TV-inslag som utspelar sig i den tecknade serien, men där hela scenbygget är starkt inspirerat av intervjuprogrammet Min sanning i Sveriges Television, avslöjar Eriksson.
Bim Eriksson signerar 2022. Foto & ©: Marcus Malinda Lindmark
