Teen Titans: Raven

Kami Garcia är mest känd för att ha skrivit ungdomsböcker, men för några år sedan fick hon uppdraget att skriva fyra serieromaner om Teen Titans för DC Comics underetikett DC Graphic Novels for Young Adults (tidigare kallad DC Ink). Den första var just Teen Titans: Raven i samarbete med tecknaren Gabriel Picolo. Efter en bilolycka där hennes fostermor omkommer flyttar tonåringen Raven Roth till släkten i New Orleans. Hon lider av minnesförlust men lyckas ändå hitta tröst och kamratskap hos sin nya syster Max. Hon blir också kär i Tommy, en kille i skolan. Men allt är inte frid och fröjd, på nätterna plågas Raven av drömmar om en röd demon …

Som ni kanske gissat handlar det mycket om highschool-drama och om hur det känns att vara en outsider (i Ravens fall goth eller emo). Universellt och något som många kan relatera till. Det är dock uppenbart att det är en yngre tonårig publik som är målgruppen. För mig blir det ofta lite väl melodramatiskt.

Teckningarna lite lagom mangainspirerade och tilltalar säkert de flesta. Det är dock en markering om att det här inte är någon vanlig superhjältehistoria. Huruvida den här berättelsen är ”i kontinuitet” eller inte låter jag vara osagt så jag inte har en aning om vad som gäller i DC:s universum nu för tiden. Positivt är dock att det är lite mer ”riv” i den här versionen av Raven. Ibland tycker jag att hon skildrats som lite av ett mähä.

Jag blir dock inte riktigt klok på färgläggningen. Det är mycket vitt, grått och lila med oväntade färgaccenter här och där. Jag har valt att tolka det som att Ravens eget liv är ganska grått och att bara vissa människor och händelser står ut från tristessen. Ett spännande grepp, men inte helt logiskt.

Utdrag ur Teen Titans: Raven av Kami Garcia och Gabriel Picolo. © DC Comics