Den 9 mars 2024 kunde den som ville se Anna Nordenstam, professor i litteraturvetenskap, på Kulturhuset i Bergsjön i utkanten av Göteborg, där hon berättade om humor och samhällskritik i svenska feministiska serier. Feministiska tecknade serier använder ofta ironi så det var också en röd tråd i föredraget.
Serier från 60-talet till nutid
Nordenstam står ensam i kanten av scenen och pratar i mikrofonen medan exempel på serierna visas på filmduken i mitten av rummet. Det är halvfullt på bänkraderna runt omkring mig, men publiken som är där lyssnar intresserat medan Nordenstam tar oss med på en historisk tillbakablick, som mest består av samtida tecknare, men också med enstaka nedslag från 1960-, 1970- och 1980-talet.
Komma ut som lesbisk
En intressant publikation som Nordenstam tar upp är Götas Kanal – internbulletin för lesbiska feminister av Marie Falksten och Maggan Stål från 1981, ett tidigt exempel på feministiska serier i Sverige. Exemplet som lyfts fram handlar om protagonistens ångest över att komma ut som lesbisk för sin mamma.
”Kvinnan ska berätta för sin mamma och använder biblioteket, tarotkort och kvinnoterapi för att våga göra detta”, säger Nordenstam. När hon väl ska konfrontera sin mamma tar hon det bättre än förväntat, men att det är en stor sak för huvudpersonen syns i stilen på serien. ”Lägg märke till att: ’Jag är lesbisk’ är skrivet med stora bokstäver”, säger Nordenstam.
Mens i tunnelbanan
Ganska snart skiftar föreläsningen fokus mot modernare feministiska serier. Ett viktigt tema är serier som aktivism. En situation som lyfts fram är när Liv Strömqvists serier om mens syntes stort i tunnelbanan i Stockholm 2017.
”Då skapades inte bara upprörda känslor hos Sverigedemokraterna utan också glädje bland åskådarna”, säger Nordenstam.
Liv Strömqvist är enligt Nordenstam en megastjärna både i Sverige och utomlands.
”Hon gör så många andra saker också som poddar, och så läser hon så otroligt många böcker om genusforskning och sociologisk forskning”, avslutar hon.
Tutt- och pungsvett
Fler exempel på feministiska serieskapare som tas upp är Sara Granér med sina ”antropomorfa figurer med djurliknande och mänskliga drag”, Nanna Johansson som enligt Nordenstam tydligt gör satir mot ”arbetslinjen, att vi ska vara så duktiga hela tiden” och Olivia Skoglunds serier om transition där hon bland annat beskriver hur det är att ha ”tutt- och pungsvett på samma gång”.
Serie om härskartekniker
Lina Neidenstams serier om Berit Ås härskartekniker beskrivs här i kontexten mäns relation till kvinnor. Det är dock viktigt att notera att härskartekniker kan användas av alla – oavsett kön, ålder eller position.
Berit Ås härskartekniker:
- Osynliggörande när kvinnor blir bortglömda eller förbigångna.
- Förlöjligande när kvinnor blir hånade eller utskrattade.
- Undanhållande av information när män som en självklarhet vänder sig till andra män och kvinnor inte får ta del av information om viktiga saker
- Dubbelbestraffning är när kvinnor alltid anses ha fel, både i det de gör och det som de inte gör.
- Påförande av skuld och skam när kvinnor får veta att de inte är tillräckligt bra, även om de bara tänker annorlunda än män.
Källa: https://kjonnsforskning.no/nb/de-fem-harskarteknikerna
Broderade serier
I slutet av föreläsningen berättar Nordenstam att hon med forskarkollegan Margareta Wallin Wictorin myntat ett helt nytt begrepp inom serier, Comics Craftivism, för att beskriva broderade serier i tyg.
En serieskapare som varit verksam inom detta område är Lotta Sjöberg som också har gjort boken Det kan alltid bli värre (2014). Hon har varit särskilt aktiv med att publicera sina broderade serier på Instagram, men även andra serieskapare som Åsa Schagerström har provat på denna nya konstform inom serier.