Bokdagar i Dalsland är ett årligt återkommande arrangemang sedan 2001.
Det var första gången som Seriefrämjandet var med på Bokdagar i Dalsland. Vi koncentrerade oss på att vara med på huvudarrangemanget i Åmål under fredagen och lördagen. För att göra det hela till ett bra första samarbete lånade vi ut utställningen Mus Mouse Maus som ställdes ut på Åmåls Hembygdsmuseum, vi medverkade med en föreningspresentation med Yvette Gustafsson och dessutom ett dignande bokbord.
Vi arrangerade även ett panelsamtal på 45 minuter som leddes av Seriefrämjandets ordförande Miku Maria Gustavsson, där Peter Bergting, Malin Biller och Henrik Berggren medverkade för att prata om hur man kan gestalta historiska händelser genom en blandning av dokumentärt och fiktivt berättande i ord och bild. Panelen var otroligt lyckad, där rummets nära 70 publikplatser fylldes så snabbt att man fick leta reda på fler stolar så alla intresserade fick plats i salen.
Panelsamtalet Om att berätta världshistoria i serie- och bokform arrangerades av Seriefrämjandet i samarbete med Sensus och med stöd av Västra Götalandsregionen.
Från vänster: Yvette och Miku Maria bemannar Seriefrämjandets bord på Bokdagar i Dalsland.
Berättar en historia om kriget som påverkade hela världen
Fokus i panelsamtalet låg på hur man i serie, bild och text berättar en historia man inte upplevt själv, men som har påverkat en hel värld. Panelens gemensamma nämnare var andra världskriget och samtalet byggdes runt följande fyra teman som kommit fram i samtalen inför panelsamtalet: Skriva och/eller teckna en berättelse, Processen att skapa en berättelse, Den konstnärliga friheten och Fakta ger näring till fantasin.
Serietecknaren Malin Biller berättade om sitt pågående serieprojekt med arbetsnamnet Gränslots som handlar om händelser vid norska gränsen där hennes släkt var involverad. Malin tecknar analogt och hon lägger stor vikt vid researcharbetet. Hon hade till exempel besökt det tidigare fånglägret med museum på Grini i Norge för att samla in fakta och upplevelser till serien.
Likaså berättade författaren Henrik Berggren om sitt gedigna förarbete med trilogin Landet utanför. Henrik väljer ut personliga berättelser som får gå jämsides med den dokumentära historien i syfte att få till dynamiken mellan det lilla och det stora. Såväl filmen Casablanca som transitionsresorna med tåg genom Sverige togs upp som exempel. Henrik sade det bäst själv:
”Vi måste kunna mycket för att kunna fantisera, för det är väldigt få författare som hittar på i tomrum. Men det går också åt andra hållet, jag tror också att man behöver fantasi för att förstå fakta.”
Peter Bergting har illustrerat serieboken Vi kommer snart hem igen vars berättelser bygger på sex intervjuer med personer som själva drabbades av förintelsen. Peter tecknar som de flesta digitalt. Han berättade om hur han använder färgsättning med orange och rött för att förstärka stämningen i de känslosamma minnesbilderna. En kunskap som även kommer väl till pass i hans arbete med skräckserier för den amerikanska marknaden.
Panelens bästa råd
Avslutningsvis delade panelen med sig av sina bästa råd till tecknare och skribenter i publiken.
Malin Billers bästa råd var ”att inte censurera sig själv i ett för tidigt stadium i processen. Låt orden flöda fritt, sedan kan du censurera, gå in och rota och stryka. Det funkar för mig.” Malin gör även spellistor till alla sina projekt med musik från tiden då berättelserna utspelar sig. I arbetet lyssnar hon bara på den tidens musik.
Henrik Berggren menade att ”man måste bara göra! Jag har gått in väldigt mycket i den tiden jag skriver om. Säg hösten 1942 – jag läser tidningar, ser filmer, läser romaner, går in på SVT Play och ser filmer som hade premiär då.” Henrik tror att det är viktigt att ”bada i tiden” man skriver om. Han rekommenderar att fullkomligen bada i intryck och fakta, för fakta ger näring till fantasin.
Peter Bergting gav som han uttryckte det, ett jätteenkelt råd från en serietecknare: ”Försök inte skriva en serieroman på 128 sidor och teckna den, utan börja med en sida. Det blir mycket enklare då. Det finns säkert något som kan få plats där.”
Vi vill rikta ett stort tack till Malin, Henrik och Peter för deras medverkan!
Från vänster: Peter Bergting i samspråk med Miku Maria Gustavsson och hennes man Jan-Anders.
”Varför läser inte alla serier i Sverige?”
Inte en festival utan ett bokbord! Vårt bord dignade av både Bild & Bubbla och Portal samt informationsbroschyrer om att bli medlem. Många besökare kom förbi och pratade serier med oss, flera blev medlemmar i Seriefrämjandet.
Det var många som var nostalgiska och mindes sina favoritserier. Även om medelåldern bland besökarna var ganska hög, vilket märktes på de lösnummer av Bild & Bubbla som gick åt, träffade vi flera yngre serieintresserade besökare varav några blev medlemmar. Hos äldre väckte numren med Kronblom och Asterix på omslagen stort intresse och ledde till samtal om serier överlag. En dam berättade vid anblicken av Asterix att hon ofta besöker Frankrike, och där är serier placerade tillsammans med övrig litteratur i bokaffärer och antikvariat. Inte åtskilda som i Sverige.
Många var positiva och glada över att vi var där och hade frågor om serier som vi försökte svara på så gott vi kunde. Bokdagarna lockade rekordstor publik i år, faktiskt störst i bokdagars historia. Fler är 5 300 bokintresserade människor! Vilken tur för dem att vi var på plats så att besökarna även fick se serieutställningen, prata om serier och lyssna på serietecknare under sin festivalupplevelse. Men på frågan varför inte alla läser serier i Sverige, där är vi lika undrande. Alla älskar ju serier.
Lars-Göran Ahlm, mångårig medlem i Seriefrämjandet och Gerhard Jansson, nybliven medlem, hjälpte till att sätta upp utställningen i Åmåls hembygdsmuseum. Utställningens rollups fick precis plats i det vackra huset från 1700-talet!
