Disa 1: Draken vaknar

I den lilla byn Häxhult råder frid och fröjd – till den unga Disas förtret. Hon vill inte bli fiskare som sin adoptivfar, utan istället följa den numera försvunna häxan Naias exempel och med magiska krafter försvara byn. Denna önskan går snabbt i uppfyllelse efter att ett magiskt missöde med en gammal kittel skrämmer de vidskepliga byborna, och det blir upp till Disa att »rädda« dem.

Serien om Disa har tillkommit som ett samarbete mellan Jérôme Pelissier och Carine Hinder, som är både kollegor och gifta. Den är till stor del baserad på egna erfarenheter från deras hemby Rochefort-en-Terre under covid-19-pandemin. Då fanns det faktiskt något som gjorde det svårt att lämna byn, och under 1800-talet bodde där mycket riktigt en kvinna vid namn Naia som beskrevs som en livs levande häxa.

Karaktärsdesign, miljöer och den snabba slapstickhumorn skapar en mysig, för att inte säga magisk, stämning genom hela boken. Tyvärr märks inte många av skaparnas andra ambitioner. Bifigurerna är platta och passiva, medan Disa själv framstår som en riktig översittare. Att ha en moraliskt ofullkomlig huvudperson i en barnserie är förstås inget nytt, Greg Heffley är ett annat modernt exempel, men Disa går för långt i sin själviskhet, och boken är inkonsekvent med hur medveten hon är om de problem hon orsakar för sina medmänniskor och skadorna hon åsamkar berättelsens djur. Berättelsen bygger samtidigt mycket på att man ska acceptera hennes sida av saken, vilket verkligen gör läsupplevelsen obekväm.