Albumen om siouxpojken Yakari är Deribs mest kända serie i Sverige, vid sidan av Buddy Longway. © Derib
Nu är det kanske lite missvisande att kalla Buddy Longway för en schweizisk serie. Claude de Ribaupierre föddes visserligen i Schweiz i augusti 1944, men flyttade som nittonåring till Bryssel för att bli serietecknare. Karriärvalet skedde trots en del protester från föräldrarna. Fadern, den kände schweiziske konstnären François de Ribaupierre, tyckte att sonen skulle arbeta med ”riktig” konst istället för att slösa bort sin talang på något så banalt som serier.
Claude lät sig dock inte påverkas, utan fick en läromästare i Smurfernas skapare Peyo. Han tog sig signaturen Derib. Efter att ha arbetat som bakgrundstecknare på några smurfavsnitt började han göra egna serier och fick allt fler alster publicerade i fransk-belgiska tidskrifter som Spirou, Tintin och Pilote.
1970 började han teckna Yakari, den serie som kanske är hans mest kända i Sverige vid sidan av Buddy Longway. Manus skrevs av en annan schweizisk serieskapare, Job, och är en barnserie där titelfiguren är en siouxpojke som kan prata med djur. Deribs intresse för den amerikanska urbefolkningen grundlades här. Intresset skulle genomsyra Buddy Longway, som han både tecknade och skrev manus till, och som påbörjades tre år senare. De tjugo albumen i sviten Buddy Longway publicerades i hemlandet mellan 1974 och 2006.
Chinook har en nästan lika stor roll som Buddy själv i serierna och introducerades redan i det allra första albumet. © Derib
Serien om pälsjägaren med samma namn var redan från början tänkt att omfatta tjugo album (originalpubliceringen skedde dock huvudsakligen i veckotidningen Tintin), där läsaren får följa huvudpersonen från ung man till dödsbädden. Buddy Longway är alltså något så ovanligt som en seriefigur som åldras någorlunda realistiskt.
Genom att låta serien utspelas under flera decennier kunde Derib skildra den period i USA:s historia då dess urbefolkning utsattes för allt värre grymheter. De flesta westernhistorier handlar om hur den ”vilda” västern erövrades av vita nybyggare, men här fick läsaren det omvända perspektivet: hur dessa nybyggare invaderade de områden som urbefolkningen betraktat som sina i tusentals år och de grymheter som följde i invasionens fotspår.
Det första äventyret, Chinook, började publiceras i Tintin i april 1973 och utgavs som album året därpå. Den oerfarne pälsjägaren Buddy befinner sig i skogarna i nordöstra USA (det sägs aldrig exakt var berättelsen utspelas) för att jaga. Han stöter på en ung siouxkvinna – titelns Chinook – som hålls som slav av några andra pälsjägare Efter att ha räddat henne lovar han att hjälpa henne.
Först tänker han sig att han bara ska hjälpa henne till närmaste urfolk, eftersom han tror att alla stammar tillhör samma folk. Han inser snart sitt misstag, och det blir början på en lång och strapatsrik resa där de försöker hitta just Chinooks stam. Det unga tu blir kära i varandra och albumet slutar med att de hittar Chinooks familj och gifter sig.
Älgjakt i serieform brukar oftast ha antingen Hälge eller Åsa-Nisse i huvudrollen, men även Derib tog sig an detta ämne! © Derib
Serien heter Buddy Longway, men Chinook är en nästan lika viktig karaktär. Hon träder in i serien på det första albumets sjätte sida och är med ända till slutet av det sista. När Buddy och Chinook inte är tillsammans förekommer hon konstant i hans tankar. Det är kärleken mellan de två – och senare till deras barn – som är seriens kärna och det som för berättelsen framåt.
I de första albumen är det naturen som är den lilla familjens – Buddy, Chinook och senare de två barnen Jeremias och Kathleen – viktigaste tillgång och farligaste motståndare. Albumet Älgen handlar till exempel om hur Buddy och sonen Jeramias jagar – och blir jagade av – en stor älgtjur. Familjen bor i en timmerstuga inne i skogen, omgiven av urfolk. De enda andra ”blekansiktena” är andra jägare som bor i ett närliggande fort. När jag läser de första albumen är det faktiskt Lilla huset på prärien som känns som seriens närmaste släkting.
Under de tidiga åren förändras Deribs teckningsstil. Det första albumet är tecknat i samma enkla stil som barnserien Yakari, men Derib blir snart alltmer realistisk i sitt uttryck. Naturen spelar som sagt en viktig roll och Deribs storslagna naturskildringar är seriens största behållning.
I och med det åttonde albumet, Eldvattnet, börjar nya hot uppenbara sig. Någon har försett en grupp urfolk med sprit, vilket gör att de attackerar både andra urfolk och familjen Longway. Snart börjar ”civilisationen” göra sig påmind i takt med att fler och fler nybyggare når det avlägsna västern. Derib beskriver denna civilisation som någonting dåligt; i de sällsynta fall Buddy eller någon av hans närstående befinner sig i en stad utmålas stadsmiljön som hotfull och skrämmande.
De amerikanska urinvånarnas situation utgör en mycket viktig beståndsdel i serierna om Buddy Longway. © Derib
Så småningom kommer USA:s armé till fortet och konflikterna med urbefolkningen eskalerar snabbt till rena massakrer. Om de första albumen är en berättelse om hur Buddy och hans familj lever i harmoni med naturen, är den andra halvan av serien en tragisk berättelse om hur familjen slits sönder av de konflikter som skapade det moderna USA.
En amerikansk serieskapare hade förmodligen aldrig kunnat göra den här serien; den hade definitivt aldrig getts ut av Marvel, DC eller något annat av de stora amerikanska serieförlagen. För detta är ingen historia där nybyggarna är modiga hjältar och urfolken hämndlystna vildar. Nej, här är det ”blekansiktena” som är skurkarna.
Det är intressant att jämföra Buddy Longway med Blueberry. Båda behandlar ungefär samma teman och utspelar sig samtidigt. Blueberrys sidekick Jimmy McClure gör till och med ett kort gästspel i Buddy Longway! (Blueberry-tecknaren Jean Giraud har dessutom fått låna ut både sitt namn och utseende till en av Buddys vänner på fortet.)
Mike Blueberry ligger dock betydligt närmare den traditionella westernhjälten som skjuter först, frågar sen och klarar sig ur alla knipor. Buddy Longway framstår däremot som en vanlig människa som begår misstag, och de gånger han råkar illa ut får det konsekvenser. I ett äventyr bryter han benet och är nära att stryka med innan han räddas och förs till fortet, där det tar månader för honom att återhämta sig, till skillnad från Blueberry som är tillbaka på benen dagar efter att ha blivit skjuten i ryggen. Buddy är också känslomässigt beroende av andra, medan Blueberry är en ensamvarg. Buddy Longway är som sagt en serie där familjen står i centrum.
Det tjugonde och sista albumet om Buddy Longway publicerades 2006 och den episka historien får där sin tragiska upplösning. © Derib
Det märks att Derib verkligen älskade sina karaktärer. Kanske var det som det dröjde så långe innan läsarna fick läsa slutet på historien. Det sextonde albumet, Det sista mötet kom ut 1987, men sedan dröjde det femton år innan album nummer sjutton, Den som ser ovan molnen, nådde de franskspråkiga läsarna – och ännu längre innan det nådde oss svenskar! Derib hade ju redan från början bestämt sig för att Buddy skulle dö i det tjugonde och sista albumet och det smärtade nog att ta livet av karaktären. Derib tecknade heller aldrig Buddy Longways död, utan den skildras utanför bild.
I artikeln om Blueberry skrev jag att det var ett av de förnämsta exemplen på episkt berättande inom seriekonsten. Riktigt dit når nog inte Buddy Longway, men det är också en fantastisk serie som ger ett nytt perspektiv på en välkänd epok i amerikansk historia. Den krossar myten om ”vilda västern” på ett förnämligt sätt, och jag vill verkligen läsa mer om de nordamerikanska urfolken efter att ha läst denna serie. Om man mot förmodan inte är intresserad av denna period – fast då skulle ni väl knappast ha läst så här långt – så är de fantastiska teckningarna skäl nog att ta en titt på Buddy Longway. Även denna serie får mina varmaste rekommendationer!
Nästa gång kommer Seriearkeologi att återvända till superhjältegenren igen. På återläsande!
Lästips:
- Det absolut enklaste sättet att läsa Buddy Longway är att söka upp Cobolts utgåvor, som samlar hela serien i fem böcker.
- De sexton första albumen gavs dessutom ut av Carlsen/if mellan 1977 och 1988.
