: Thor

thor vinjett kirby

En fornnordisk gudason – Tor, åskans herre – med sin hammare, sin vingprydda hjälm över axellånga lockar och sin gammaldags vokabulär, ingår också i Marvel-stallet. Med stridsropet ”För Valhall” slår Tor till och krossar ondskans makter även i dess modernaste former och gör pappa Odin riktigt stolt där uppe i sin gudaboning ”någonstans utefter vintergatan”.

Tor eller ”The Mighty Thor”, som han heter på originalspråket, har naturligtvis en hemlig identitet på jorden. Han döljer sig i den spröde, delvis invalidiserade doktor Don Blakes gestalt. Kontrastrikt ska det vara i Marvel-världen.

Doktor Don Blake är lam i ena benet och måste alltid gå med käpp. Men inte riktigt vilken käpp som helst, utan en magisk käpp. När Blake slår den i marken (eller golvet) förvandlas han genom en blixt till Den Mäktige Tor. Ungefär som på sin tid gamle Kapten Marvel, när han som Bill Batson ropade ”Shazam”! Och samtidigt blir doktor Blakes käpp Tors väldiga hammare Mjölner!

Norge

Doktor Blake blev Tors alter ego under en semesterresa i Norge för en del år sedan. Åtminstone enligt Marvels idékläckare nr. 1 manusförfattaren och chefredaktören Stan Lee.

I en undangömd grotta, någonstans i norska fjällen hittade doktor Blake den käpp som numera är på mer än ett sätt hans stöd här i livet. Den käpp som när han så önskar förvandlar honom till åskguden Tor! Men den allra första transformationen kom naturligtvis som en överraskning lika mycket för doktor Blake som för Marvels läsekrets.

När Blake slår sin käpp i marken EN gång blir han Tor. Men när han som Tor slår hammarskaftet i marken TVÅ gånger (käppen blir ju hammaren …) framkallar han enorma åskväder. Och slår Tor hammaren i marken bara en gång blir han återigen doktor Blake. Hänger ni med …? Hammaren Mjölner är förresten en fantastisk apparat som Tor kan kasta iväg hur som helst – den kommer ändå alltid tillbaka i hans hand.

Kärlekstrubbel

Av naturliga skäl måste doktor Blake naturligtvis hålla sin hjälteidentitet hemlig. Inte minst med tanke på sina patienter. Vem skulle vilja bli undersökt av en fornnordisk gudason?

Vid sidan om sina fantastiska äventyr sköter Blake alltså sin läkarpraktik, assisterad av söta sjuksystern Jane Foster. Hon är en av seriens romantiska inslag. Syster Foster svärmar nämligen för Tor, medan Tor i sin tur när han är doktor Blake är olyckligt kär i syster Jane …

Extra trasslig är den här romansen eftersom pappa Odin uppe i Valhall inte alls är så fördomsfri som man kunnat vänta sig av en Gud. Odin vill nämligen inte alls se ”en vanlig jordkvinna” som Tors gemål. I stället hoppas han på att sonen ska ta sitt förnuft till fånga och välja den vackra gudinnan Siv i stället … och det här har manusförfattaren Stan Lee ordnat rätt fiffigt. För på detta sätt blir inte doktor Blake lottlös nere på jorden. Och eftersom Tor även är Blake förlorar han ju inte heller på detta arrangemang. Tvärtom …

Guldlock

Precis som bl a ”Järnmannen” och ”Captain America” är Tor en f d medlem av Marvel-gänget The Avengers. Och innan Tor fick sin egen tidning förekom han i magasinet ”Journey into Mystery”. Flitige och enormt drivne Marvel-konstnären Jack Kirby ritar Tor för det mesta. Men Joe Sinott har hjälpt till ibland.

Smeknamnet ”Guldlock” (Goldlock) har Tor fått av respektlösa Marvel-kollegor på grund av sitt axellånga blonda hårsvall. Men han måste klart räknas till de mindre trovärdiga superhjältarna eftersom han inte ens behöver byta om till sin Marvel-mundering utan bekvämt och ”blixtsnabbt” förvandlas direkt från civila kläder till full stridsmundering.

Bovarna

På bovsidan förekommer det vanliga sortimentet av ovanliga superskurkar – både nutida och forntida. Förstnämnda representeras av Replicus, The Destroyer etc. och sistnämnda av trollkarlen Merlin, det ruggiga Trollsläktet (som dock inte har med Bergslagsditona att göra …), den sköna och förföriska ”Förtrollerskan” och slutligen Tors styvbroder Loki, en degenererad gudason som ständigt ger pappa Odin nya gråa hår och Tor nya bekymmer.

Rent fornhistoriskt bör förstås inte Tors öden och äventyr tas alltför allvarligt i Marvels versioner. Källmaterialet verkar nämligen rätt ordentligt bearbetat av Stan Lee …

[Texten publicerades ursprungeligen i Thud nr 10 (4/1970) och återges med skribentens tillstånd.]
This entry was posted in Artiklar, Förstasidan, Senaste and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera