: Mort Walker

mort walker med signatur

Att serietecknare tjänar stora pengar på sitt yrke är högst ovanligt. Men några finns det som lyckats med det, och en av dem är Mort Walker – skapare till serierna ”Nr 13 Wilmer”, ”Familjen Flax” och ”Arken”. ”WiImer” – eller ”Knasen”, som den också kallas i Sverige, eller ”Beetle Bailey”, som den heter i original – är världens näst mest spridda serie. Den går i närmare 1 200 tidningar världen över. (Den allra populäraste serien, ”Blondie”, finns i över 1 600 stycken.) Även ”Familjen Flax” har stor spridning. 750 tidningar har den, medan ”Arken” nått den mer blygsamma siffran 150. Mort Walkers sammantagna läsekrets har beräknats till 123 miljoner, varje dag! En formidabel skara.

Nu står Mort Walker inte ensam bakom sina serier. Dagsserietecknare har ofta en eller flera assistenter till sin hjälp, men det lilla gäng som Mort samlat kring sig deltar dessutom tillsammans med honom kollektivt i den kreativa utformningen av serierna.

"Nr 13 Wilmer".

”Nr 13 Wilmer”.

Addison Mortimer Walker föddes 1923 i Eldorado i Kansas och växte upp i Kansas City, Missouri. Han har berättat att han redan som liten bestämde sig för att bli serietecknare och skämttecknare. Hans far fick berätta anekdoter om den tidens berömda tecknare i stället för godnattsagor på sängkanten. Herr Walker var arkitekt, men sysslade helst med målning, poesi och skämtteckning; fru Walker hade arbetat med illustrationsjobb och formgivning. Det var inte alltid det fanns bröd och elektricitet i hemmet, men papper och penna fanns, och inspirationen flödade.

Redan när Mort var 12 år sålde han sin första skämtteckning.

På den tiden innehöll serietidningar, ungdomstidningar, dagstidningar och tidskrifter – till och med kyrkliga sådana – en hel del skämtteckningar och serier, som förhoppningsfulla läsare och amatörer hade sänt in. Mort Walker medverkade i de flesta och han betonar hur viktig denna medverkan var för honom. Dels fick han ständig träning och dels fick han uppleva glädjen att se sina alster i tryck. I stort sett var det denna övning och inte några konst- eller teckningsstudier, som utvecklade hans förmåga.

Vid 15 års ålder fick Mort göra en regelbundet återkommande serie för Kansas City Journal. Den hette ”The Lime-Juicers” och handlade om en fet sjökapten och ett gäng knasiga sjömän. Där fanns alltså urtyperna till persongalleriet i ”Nr 13 Wilmer”. Tyvärr lades tidningen ned ganska snart.

När Mort var 17 år och gick första året på college, fick han samtidigt jobb som designer och idéspruta på ett stort vykortsförlag, som pysslade med födelsedags- och julkort. Inom kort hade han avancerat till chefsdesigner. Mort ersatte tulpanerna och teddybjörnarna med roliga gubbar och plojiga texter. Tiden var emellertid inte mogen för sådant, företaget förlorade lite pengar men Mort tjänade ihop till fortsatta studier.

Andra världskriget kom och avbröt Morts studier och karriär för fyra år. Han blev inkallad, avancerade till löjtnant och hamnade så småningom i Italien. I det militära mötte han alla de personer, vars karaktärer han sedan skulle renodla till seriefigurer i ”Wilmer”. ”Schassen” har han tagit hel och hållen ur verkligheten, påstår han.

Efter kriget tog Mort Walker så småningom en examen vid University of Missouri, och passade på att göra en serie om ett gäng knasiga college-ungdomar. Den lyckades han sälja till Saturday Evening Post.

Sedan flyttade då Mort till New York för att tjäna de stora pengarna. Det gick trögt i början, och för att överleva tog han ett jobb som serietidningsredaktör hos Dell Publications. Men framgången kom till slut, och på ganska kort tid resulterade hans trägna uppvaktande av tidskriftsredaktörer i att han blev en av landets mest sålda skämttecknare. Det var nu han skapade den serie, som skulle innebära det slutgiltiga genombrottet – ”Beetle Bailey”. 1950 debuterade den.

Tidig ruta ur "Familjen Flax" (1955).

Tidig ruta ur ”Familjen Flax” (1955).

Trots ”Wilmers” popularitet. började Mort Walker efter några år fråga sig hur länge publiken skulle fortsätta att uppskatta en militärserie i fredstid. Så han försökte sig på en ändring: han gav Wilmer permission och skickade honom på besök till ett par släktingar, det unga gifta paret Hi och Lois. Men läsarna krävde att Wilmer skulle återvända till militärlivet, och Mort Walker beslöt därför att i stället använda familjemiljön till en helt ny serie. Som han inte hade tid att rita den själv, skaffade han sig en kompanjon för den uppgiften – en framgångsrik reklamtecknare vid namn Dik Browne. Så började ”Hi and Lois” (”Familjen Flax”) år 1954. Den tecknas i typisk Mort Walker-stil av Dik Browne, som f. ö. varit förebild till figuren Plato i ”Wilmer”.

1961 var det dags igen. Då hittade Mort Walker och hans medhjälpare Jerry Dumas på den originella metaserien ”Sam’s Strip”. (Den presenteras i en särskild artikel i nästa nummer. Jerry Dumas, som började arbeta med Mort 1956, hade tidigare varit bl. a. teckningslärare och skämttecknare.

Den hittills sista av Walker-studions serier, ”Boner’s Ark” (”Arken”) kom till 1967. Mort ville finna en användning för sitt lager av gags som kasserats för ”Wilmer” och ”Hi and Lois”. Men framför allt kände han behov av att förnya sig. En djurserie låg nära till hands. och det blev ”Arken”, som signeras med Morts andra förnamn Addison.

Walker-studion

Mort Walkers medarbetare består förutom de redan nämnda Dik Browne och Jerry Dumas av Bud Jones, Bob Gustafson och Frank Johnson.

Gruppen kallar sig skämtsamt för ”King Features East”, vilket dels anspelar på att de alla bor i eller kring Greenwich nordost om New York – det är i den senare staden som King Features har sitt högkvarter –, dels visar att de känner sin betydelse inom syndikatets serieimperium.

"Sams serie".

”Sams serie”.

Walker, Dumas och Gustafson fungerar både som gag-writer och tecknare. Bud Jones är enbart gag-writer medan Browne och Johnson är enbart tecknare.

Bud Jones är också tecknare till serien ”Herr Archibald” (”Mr. Abernathy”) vilken dock inte räknas till Walkerfamiljen. Bob Gustafson har tidigare bland annat tecknat ”Tillie the ToiIer” och tecknade därefter länge serietidningsversionen av ”Beetle Bailey”. (”Beetle” finns alltså även som seriemagasin i USA. Observera dock att serierna i det svenska magasinet Knasen består av en blandning av dags-, söndags- och magasinserier.)

Walker-studions arbetsmetodik är ganska speciell. Alla idéer till de tre serierna ”BeetIe Bailey”, ”Hi and Lois” och ”Boner’s Ark” produceras av en hjärntrust bestående av Walker, Dumas, Jones och Gustafson.

Varje vecka hittar Walker. Dumas och Gustafson på var sina 20 gag-idéer, några för var och en av de tre serierna, och gör grovskisser hur de tänkt sig stripparna. Bud Jones hittar på 10 gags för ”Arken”. På måndag förmiddag samlas de fyra och går igenom skisserna. Först ser de till att var och en förstår alla skämten, och därefter börjar de rösta. Var och en av dem skriver på baksidan av skissbladen antingen en etta, vilket betyder ett toppskämt, eller en tvåa för ett mindre lyckat skämt. På det viset väljer man bland· de 70 skisserna fram de 18 dagsskämten och 3 söndagsskämten för den veckan. De idéer som blir över arkiveras för att eventuellt kunna förbättras senare.

Teckningsarbetet är också välorganiserat. Mort Walker gör själv blyertsoriginal till både dagsserien och söndagsserien av ”WiImer”. Förr brukade han också tuscha dem själv, men när” Arken” kom till måste han motvilligt överlåta det arbetet på sina medhjälpare. Jerry Dumas tuschar nu söndagssidorna och textar dagsserien, som tuschas av Frank Johnson. ”Arken” görs helt och hållet av Mort Walker – teckning, textning och tuschning. Vad ”Familjen Flax” beträffar, slutgranskar Mort de godkända idéskisserna och skickar dem därefter vidare till Dik Browne, som tecknar och tuschar serien med bistånd av sina två söner, Bob och Chris.

En av Mort Walkers söner, Greg, gör för övrigt numera serierna till magasinet ”Sergeant Snorkel”.

Ekonomiskt är samarbetet ordnat på följande sätt: Inkomsterna för ”Familjen Flax” delas lika mellan Mort och Dik Browne. I fråga om ”Wilmer” får Jerry Dumas 10 % av vad Mort Walker håvar in, medan inkomsterna för ”Arken” är delade så att Mort får hälften, Bud Jones 1/4 och Dumas och Gustafson 1/8 var.

Vid sidan av seriejobbet gör Mort också teckningar för välgörenhetsfonder och liknande ändamål. Bob Gustafson hjälper honom med detta arbete. Sammantagen kan Morts arbetsbörda verka diger. men han är snabb av sig, och jobbar i stort sett efter vanliga kontorstider.

Tidig ruta ur "Arken" (1968).

Tidig ruta ur ”Arken” (1968).

Vi sa tidigare att ”Arken” är Walkerstudions senaste produkt. Helt riktigt är nu inte detta. Häromåret började nämligen Dik Browne göra en helt egen serie, en anakronistisk vikingahistoria med titeln ”Hägar the Horrible” (”Hagbard Handfaste”). Dik gör den med hjälp av hela sin familj, men Mort Walker och det övriga gänget har alltså ingenting med serien att skaffa. ”Hägar” går i 600 tidningar, och har redan fått ett pris.

Priser och utmärkelser har över huvud taget beskärts Walker-serierna i rikt mått. Och det är begripligt att de vunnit tecknarkollegernas beundran jämte publikens. Man kan kritisera Mort Walkers serier på flera sätt, men de är obestridligen gjorda med en effektiv professionalism som, i kombination med den ovanligt stora omsorg som ägnas deras uppbyggnad, håller dem på en solitt hög underhållningsnivå.

[Texten publicerades ursprungligen i Thud nr 25 (3/1974) och återges med skribenternas tillstånd.]
This entry was posted in Artiklar, Förstasidan and tagged , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera