: Seriearkeologi: Thor av J. Michael Straczynski (och Kieron Gillen)

Detta tredje och sista inlägg om Thor skulle egentligen bara handla om den nystart av titeln som J. Michael Straczynski författade med början 2007, men det kommer att även att handla om de nummer som Kieron Gillen skrev. Varför? Det får ni veta om ni fortsätter läsa!

Innan jag ger mig in på JMS (som jag hädanefter kommer att kalla honom) version av Thor så kan det vara på plats med en bakgrund till varför titeln alls behövde en nystart. För att förklara måste vi börja 1996. Som jag skrivit om tidigare så var Marvel då på ruinens brant, så för att höja försäljningssiffrorna och minska produktionskostnaderna beslöt Marvels dåvarande chefredaktör Bob Harras (ständigt denne Harras!) att några av deras mest kända figurer helt skulle läggas ut på entreprenad och under ett år göras av det då hetaste förlaget, Image Comics (som ju till stor del bestod av före detta Marvelanställda).

Detta gjordes genom att man i miniserien Heroes Reborn flyttade över dessa figurer till ett ”miniuniversum” där Imageskaparna kunde få fria händer. Bland dessa fanns förstås Thor, så The Mighty Thor lades ner med nummer 502 som kom ut i september 1996. (Ska man vara petig så bytte den namn till Journey into Mystery, men serierna som publicerades i den hade varken med Thor eller Asgard att göra, och lades ner efter nummer 521).

Thor mötte slutligen Ragnarök, i Thor (vol. 2) nummer 85 från 2004. Omslag av Steve Epting. Copyright Marvel Comics.

Thor mötte slutligen Ragnarök, i Thor (vol. 2) nummer 85 från 2004. Omslag av Steve Epting. Copyright Marvel Comics.

Ironiskt nog så fick Thor ingen egen tidning i Heroes Reborn-satsningen, utan var endast med som en medlem i Avengers. När kontraktet löpte ut återvände hjältarna till det vanliga Marveluniversumet i ett ”event” kallat Heroes Return och tidningarna startades om med nya förstanummer. Så även Thor, och The Mighty Thor nummer 1 kom ut i juli 1998.

Denna andra volym av The Mighty Thor kom ut med 85 nummer. 79 av dem skrevs av Dan Jurgens, som bland annat skrivit Superman, men de sista sex numren skrevs av den relativt okände Daniel Berman, och i dessa nummer inträffar Ragnarök, alltså den nordiska mytologins svar på domedagen. Det var bokstavligen slutet för både tidningen och figuren, och efter det åttiofemte och sista numret, som kom ut i december 2004, så var Asgard förintat och dess invånare, inklusive Thor, döda.

Thor skulle förbli död i nästan tre år, och den som skulle få förtroendet att återuppliva honom var J. Michael Straczynski. Han behöver egentligen ingen närmare presentation; han är mannen bakom Babylon 5, en TV-serie som brukar betraktas som stilbildande inom science fiction-genren och en föregångare vad gäller TV-dramatik. Förutom att skriva för TV och film så har han även varit serieförfattare. Han har skrivit några av de mest ikoniska titlarna inom superhjältegenren: Superman och Wonder Woman för DC och Amazing Spider-Man och Fantastic Four för Marvel. Dessutom alltså Thor.

Thor, eller åtminstone hans hammare, dök upp i Fantastic Four nummer 536. Omslag Mike McKone och Andy Lanning. Copyright Marvel Comics.

Thor, eller åtminstone hans hammare, dök upp i Fantastic Four nummer 536. Omslag Mike McKone och Andy Lanning. Copyright Marvel Comics.

Givetvis var det i Fantastic Four som JMS lade grunden till Thors återkomst. I nummer 536 och 537 (maj–juni 2006) så återvänder Thors hammare Mjolnir till Jorden, Oklahoma närmare bestämt, och Dr. Doom vill stjäla dess kraft. Naturligtvis misslyckas han, och historien avslutas med att en person ingen läsare trodde de skulle få se igen verkar vara tillbaka: Don Blake.

Det skulle dröja mer än ett år innan läsarna fick veta om Don Blake verkligen var tillbaka. I september 2007 kom ytterligare ett förstanummer ut, nu med titeln förkortad till Thor. I detta första nummer får vi veta att Donald Blake inte alls bara försvann när Simonson tog bort honom ur serien på 80-talet, utan att han hamnade i ett slags limbo kallat ”The Void”. På grund av Dr. Dooms mixtrande så ”återföddes” Thor, men hamnar i samma limbo och Donald Blake existerade åter i ”verkligheten”. Första numret ägnas åt att låta Blake använda Mjolnirs magi för att återvända till ”The Void” och övertala Thor att återigen dela existens med honom. Om det är luddigt beskrivet så beror det på att Thor nummer 1 är ganska krystat, och det klart svagaste av de nummer som JMS skrev.

Thor accepterar givetvis, och de följande numren ägnar han sig åt att återuppföra Asgard och återuppliva de andra asarna. Det är här som JMS ger serien en unik prägel. Eftersom det ”riktiga” Asgard upphört att existera efter Ragnarök, så bygger Thor upp ett nytt i en småstad i Oklahoma. De olika asarna har återfötts som vanliga människor, och dessa reser Thor runt för att hitta, ibland som sig själv och ibland som Donald Blake. Bland annat återvänder Loki som kvinna.

Denna historia sträcker sig över de tolv första numren och låter JMS komma till sin rätt som författare. JMS låter mötet mellan asarna och småstadsbefolkningen bli en intressant betraktelse över kulturkrockar och -möten. Det är inte svårt att se detta som en analogi över flyktingars situation i världen, en fråga som inte är mindre aktuell idag än när serien skrevs för nästan ett decennium sedan.

Thor Giant-Size Finale var J. Michael Straczynskis farväl till Thor, men var varken speciellt tjock eller något avslut. Omslag av Simone Bianchi. Copyright Marvel Comics.

Thor Giant-Size Finale var J. Michael Straczynskis farväl till Thor, men var varken speciellt tjock eller något avslut. Omslag av Simone Bianchi. Copyright Marvel Comics.

I trettonde numret så får Thor tillbaks den gamla numreringen och har nummer 600 på omslaget. Här inleds en ny historia där Loki lyckas få Thor avsatt från tronen (Odin fanns inte bland de asar som återfötts) och förvisad från Asgard. Detta är bara första delen i Lokis plan, som går ut på att lura den nye kungen Balder att flytta Asgard till Latveria, landet som Dr. Doom styr med järnhand. Detta är i sin tur bara förspelet till Marveleventet Siege, som skulle få JMS att hoppa av serien. Han hade nämligen blivit lovad att han skulle få hålla serien utanför de regelbundet återkommande Marveleventen, men eftersom Thor blev en storsäljare så bestämde Marvel att nästa event inte bara skulle inkludera Thor och Asgård, utan kretsa kring dem. JMS bestämde sig därför för att sluta skriva serien, och lämna Marvel Comics helt.

JMS sista nummer av Thor blev nummer 603 som kom ut i november 2009 (tidningen kom ut ganska oregelbundet de sista månaderna, men i princip varannan månad). Han skulle dock få ta farväl av figuren i Thor: Giant-Sized Finale, som namnet till trots varken är ”giant-sized” eller någon final. JMS knöt visserligen ihop vissa trådar, men de flesta lämnade han hängande för näste författare att spinna vidare på.

Den författare som tog över Thor var britten Kieron Gillen. Anledningen till att även hans version av Thor tas upp här är alltså att det är en direkt fortsättning. Gillen skrev Thor 604–614, som kom ut mellan februari och november 2010. Hans sejour på titeln är något svårbedömd, främst för att den fungerade som komplement till miniserien Siege. Jag har inte läst själva miniserien, men jag har läst om den och i korthet går den ut på att Norman Osborn, som lyckats ta kontrollen över USA:s armé efter händelserna i Civil War belägrar Asgard och ett krig bryter ut. Gillens Thor-nummer utspelar sig alltså ”mellan” händelserna i miniserien, vilket ger ett något ofokuserat intryck. Det är möjligt att detta ändras om man läser miniserien (som dock är skriven av Brian Michael Bendis) och att detta inte gör Gillen rättvisa.

Kieron Gillens tid på Thor kändes ofokuserad och präglades av Marveleventet Siege. Här omslaget till nummer 610 av Mico Suayan. Copyright Marvel Comics.

Kieron Gillens tid på Thor kändes ofokuserad och präglades av Marveleventet Siege. Här omslaget till nummer 610 av Mico Suayan. Copyright Marvel Comics.

Något som Gillen definitivt är ansvarig för är att Thor i princip upphör att vara huvudperson i sin egen titel. Istället är det Loki som är i fokus. Gillen insåg nog själv att han tyckte Loki var en intressantare karaktär än åskguden; han skulle senare återkomma som författare på tidningen, då återigen omdöpt till Journey Into Mystery och med Loki som huvudperson. Kieron Gillen verkar heller inte speciellt intresserad av nordisk mytologi eller förtrogen med nordiska namn. Bland annat skapar han valkyrior som tjänat Bor och dessa ger han namn som Brün, Göndul och Hlökk, namn som snarast låter som parodier på skandinaviska namn än riktiga namn. Huruvida det beror på Siege eller ointresse för nordisk mytologi i allmänhet och Thor i synnerhet är oklart: sett ur ett renodlat Thor-perspektiv så är dock Kieron Gillens sejour som författare inte speciellt läsvärd.

Totalintrycket av hela JMS och Gillens svit blir som ni förstår ganska splittrat. De första tolv numren är riktigt bra, där JMS lyckas att skildra asarna som de gudalika varelser de ska föreställa att vara. I sina bästa stunder kommer jag att tänka på de nummer av Neil Gaimans Sandman där Morpheus eller något av hans syskon konfronteras med vanliga människor. JMS lyckas också få fram de likheter som finns mellan asar och människor, och speciellt nämnvärd är kärlekshistorien mellan Bill, som driver den lokala dinern, och asakvinnan Kelda, som är en JMS-skapelse och inte någon slags mejerigudinna. De efterföljande numren är däremot sämre. JMS avslutar sin sejour efter bästa förmåga, men Gillen axlar inte manteln med bravur, utan känns ofokuserad och ointresserad. Som helhet är det därför svårt att rekommendera dessa serier, men ljusglimtar finns.

Innan jag avslutar denna genomgång av Thor vill jag bara nämna något om den nu pågående serien, skriven av Jason Aaron. Numera är det Jane Foster som svingar hammaren och har Thors krafter. Det är intressant att notera att Jane Foster, som Stan Lee och Jack Kirby framställde som inte ens värdig att vara Thors flickvän eller ens vistas i Asgard, numera är den enda som är värdig att lyfta Mjolnir och inneha Thors krafter.

Därmed är det slutskrivet om Thor och Asgard, men inte om gudar i serier. Nästa gång handlar det om DC Comics New Gods och de andra serierna som ingår i Fourth World-sviten, skapad av ingen mindre än Jack Kirby!

Lästips:

  • JMS Thor finns i omnibusformat. Om man vill ha Oliver Coipels och Marko Djurdevics teckningar i större format är den värd att jaga rätt på. Den är dock utgången, så den kan därmed vara i dyraste laget.
  • Ett annat, och mer lättillgängligt alternativ, är albumen Thor by J. Michael Straczynski som finns i tre volymer. De är tunna (160, 200 respektive 112 sidor) men i gengäld ganska billiga.
  • Kieron Gillens Thor finns endast i albumformat, Thor: Ultimate Collection by Kieron Gillen. Albumet samlar samtliga Gillens Thor-nummer, samt Siege: Loki och New Mutants nummer 11, också de skrivna av Gillen.
  • Ett bra komplement till Gillens Thor-serier kan vara själva miniserien Siege. Den finns samlad i ett album, som förutom miniserien samlar en del one-shots. Det finns också diverse album som samlar andra specialnummer kring Siege, men dessa får ni leta rätt på själva.
  • Vill ni läsa mer av Kieron Gillens Loki, så kommer Journey Into Mystery i en omnibusvolym i augusti. Den samlar JiM nummer 622–645, Exiled nummer 1, New Mutants 42–43 samt The Mighty Thor nummer 18–21. Thor-numren är alltså från den femte volymen av Mighty Thor, skriven av Matt Fraction.
This entry was posted in Förstasidan and tagged , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera