Blueberry: Samlade äventyr 3–4
25 september 2017 av Admin Böcker Cobolt förlags utgivning av Blueberry har hunnit fram till den fjärde volymen. Då varje volym samlar tre Blueberry-episoderna vardera innebär det att man hunnit nästan halvvägs genom den 28 album långa serien. Förra året recenserade jag volym 2 på denna sida, så jag tänkte att jag även skulle ge mig i kast med de två volymer som utkommit sedan dess.Blueberry: Samlade äventyr 3 samlar episoderna Le cheval de fe (Järnhästen), L’homme au poing d’acier (Mannen med stålhanden) samt La piste des Sioux (I siouxernas spår) som publicerades första gången i den franska serietidskriften Pilote 1966–67 och utgör de tre första delarna i en längre svit. Precis som den tidigare sviten om fem album som publicerades i volym 1 och 2 så handlar denna om ett indiankrig, denna gång med järnvägsbygget över den nordamerikanska kontinenten som bakgrund. På grund av den snarlika intrigen så är det svårt att bli kvitt tanken på att Charlier vid den här tiden höll på att fastna i ett mönster, med Blueberry som medlare mellan ädla indianer och skrupellösa ”blårockar”. Visserligen har han med konkurrensen mellan tågbolagen som en sidointrig och en ny antagonist (mittenepisodens ”man med stålhand), men dessa får aldrig tillfälle att ta plats utan hamnar ganska snabbt i bakgrunden. Handlingen lider också av följetongsformen (Blueberry publicerades två sidor åt gången i Pilote) och Blueberry och hans medhjälpare kastas från den ena farliga situationen till den andra, vilket ger ett ganska ryckigt intryck när man läser serien i albumform.
Girauds teckningar är bra, men inte fantastiska. Det kan i och för sig bero på vetskapen om vilken tecknare han skulle bli, men känslan är att Giraud här försöker hitta sin stil.
Blueberry: Samlade äventyr 4 samlar dels Général ”Tête Jaune” (General ”Gula Håret”), den avslutande delen i den svit som påbörjades i volym 3, samt La mine de l’allemand perdu (Den försvunna gruvan) och Le spectre aux balles d’or (Spöket med guldkulorna), en tvådelad historia om jakten på en guldgruva. Äventyren publicerades första gången i Pilote 1968–1970.
Général ”Tête Jaune” är rent tekniskt den avslutande delen i den svit som inleddes i föregående volym, men är egentligen mer av en epilog, eftersom de flesta förvecklingar och konflikter redan lösts när detta äventyr tar sin början. Titelns general, general Allister, är en lätt igenkännbar George Custer, som dök upp precis i slutet av La piste des Sioux och ogiltigförklarade den vapenvila som Blueberry slöt med siouxerna och cheyennerna. Denna episod handlar om den straffexpedition mot dessa stammar som Blueberry och hans kumpaner Jimmy McClure och Red Neck tvingas att följa med på. Denna epilog är ett rejält kliv framåt för Charlier och Giraud. Jag vet inte om denna episod påverkades av orosåret 1968, eller om det är så att de helt enkelt började hitta rätt, men tonen är en helt annan än i de tidigare äventyren. De komiska inslagen är nedtonade och den klara uppdelningen mellan hjältar och skurkar är borta. Historien utspelas i ett snölandskap och präglas av en känsla av uppgivenhet och defaitism. Général ”Tête Jaune” är med andra ord en utpräglad antikrigshistoria och på många sätt också en anti-western.
Den tvådelade gruvhistorien som följer känns bekant till en början: Blueberry och Jimmy McClure befinner sig i en liten gruvstad där Blueberry är stationerad som sheriff. Upplägget känns alltså väldigt likt L’homme à l’étoile d’argent från volym 2. När så den excentriske guldgrävaren ”Prosit” Luckner dyker upp ett par sidor in så tror man som läsare att ytterligare en komisk sidokaraktär gjort entré och att detta ska bli upptakten till en komisk guldletarhistoria av bagatellartad karaktär. Lyckligtvis så besannas inte dessa farhågor utan istället blir historien både spännande och mörk. ”Prosit” Luckner är inte alls den lustige excentriker han ger intryck av att vara, utan visar sig vara en riktigt obehaglig figur som inte drar sig för att döda för att bli ensam ägare av guldgruvan. ”Prosit” var förmodligen den mest mångbottnade antagonist Charlier/Giraud dittills skapat. De två episoderna sägs också vara såväl Charliers som Girauds favorithistoria med Blueberry, och Girauds teckningar gör det storslagna landskapet rättvisa.
Precis som i de tidigare volymerna så är färgläggningen i toppklass och bägge volymerna inleds med intressana och faktaspäckade förord av Hugo Cassavetti. Sammanfattningsvis så är Bluberry: Samlade äventyr volym 3 en mellanvolym där Charlier och Giraud famlar en aning i mörkret, medan volym 4 är den volym då de får en nytändning och serien kommer in i sin guldålder.
