Kunde jag älska skulle jag älska det här & Akay

stenmark kunde jag alska omslagakay omslag

Nyligen släpptes två böcker av tillsynes olika samtida bildkonstnärer. Den ena av satirikern Jan Stenmark som i sin bok Kunde jag älska skulle jag älska det här, arbetar med enkla montage och knivskarp humor. Den andra av gatukonstnären Akay, provokatör och politisk tankeväckare, i konstboken Akay and all his friends.

Själv är jag närmast barnsligt förtjust i Jan Stenmarks absurda kollage: de är sparsmakade och ganska enkla, och innehåller vanligen en ursprungsbild ofta med två eller tre externa inklistrade element. Samtliga bilder i kollagen brukar vara saxade ur 1950-, 60- och 70-talets tidnings- och katalogflora och kompletteras med en humoristisk oneliner som gör att de får en ironisk, satirisk och lite cynisk ton.

En ursprunglig bild som föreställer vitsippor i en bokskog och kompletteras med en man i mättad och nästan självlysande kostym. Till detta har Stenmark lagt onelinern ”Vårens första vitsippor – och så kommer jag med mina stora svarta skor.” Varpå läsaren uppmärksammas på mannens icke ringa skostorlek, som inte syntes vid första anblicken då kostymfärgen stal uppmärksamheten.

När det sedan kommer till pseudonymen Akays verksamhet så är den mångfasetterad. Det arbetas i sprayfärger på betongväggar, pendeltåg och t-banetåg och med affischkonst i offentliga utrymmen. Gärna med politiska budskap och med konsumtionssamhället som måltavla, till exempel i form av falska reklamskyltar: Ett rött rakblad med texten: ”Känns livet hårt? Gilette.” Eller i andra falska reklamskyltar med en logga och ordet ”Akayism”.

I boken varvas bilderna med texter om Akay av vännerna på ett sätt som inte leder till svaret på frågan ”vem är Akay?” utan istället väcker frågan ”vad är Akay?”. För Akay verkar främst vara ett budskap och ingen person; hellre i så fall ett konstnärskollektiv av personer som använder estetisk gerillataktik mot den samhälleliga ideologins fula och intellektuellt förkrympta status quo.

Här finns kommunikationen mellan Jan Stenmark och Akay. Basbilderna hos Stenmark andas konformism och hans bildmanipulationer gör dem till estetiska angrepp på konsumtionssamhällets ideologi. Man kanske kan säga att böckerna kompletterar varandra. Medan Akay pekar ut marknadsideologins fula och absurda sidor, så får Stenmark oss att skratta åt dem

Joacim Blomqvist

Comments are closed.