Medelålders plus: Mot nya djärva mål

medelalders-plus-mot-nya-djarva-mal_omslag

Den inbundna volymen Medelålders Plus: Mot nya djärva mål, som författats av Bertil Bärnarp, motsvarar de förväntningar både illustrationen på framsidan och titeln ger upphov till.

Boken innehåller fyrfärgsstrippar arrangerade på olika sätt och beskriver livet för de som blivit äldre än sextiofem. Den verkar vara en i stort sett självbiografisk serie med en äldre man och hans hustru i huvudrollen. Genremässigt bjuds läsaren på parets vardagliga strävanden. Här berättas om parets sexliv, om deras oro för sina vuxna barn, oron för ekonomin, önskan att vara yngre än en är, vådan av att besöka excentriska vänner.

Genom minimala till icke-existerande bakgrunder läggs här allt fokus på seriefigurerna och dialogen, som oftast är lite småkul och helt i linje med huvudfårans humor. För lika lite som deras gemensamma liv är äventyrligt, är deras humor utmanande. Det är igenkänningshumor enligt baksidestexten, och den tar aldrig ut svängarna. Ambitionen är att göra serien lättillgänglig och att skaffa den en äldre publik. Just så fungerar den väl.

Medelålders Plus har funnits sedan 2001 och den har i flera omgångar varit gästserie i Dagens Nyheter. Dessutom är den varit daglig strippserie i ett tjugotal andra svenska dagstidningar, bland annat i Vestmanlands läns tidning, Göteborgs-Posten, Helsingborgs Dagblad, Sundsvalls Tidning och Norran. Följaktligen är det en populär serie. Den roar utan att oroa och får därför många läsare. Den påminner på det viset om Martin Kellermans Rocky. Själv tycker jag dock inte den är särskilt kul, trots att jag borde tillhöra målgruppen. Kanske är det så med igenkänningshumor – man måste ha specifika erfarenheter för att verkligen känna igen sig.

Joacim Blomqvist

Comments are closed.