Ms. Marvel Volume 1: No Normal

Senaste iterationen av Miss Marvel väckte en hel del uppmärksamhet när figuren lanserades 2014. Den nya versionen var fast förankrad i Marvels strävan efter ökad mångfald och representation med fler kvinnliga hjältar. I USA (och för all del även i andra västländer) betraktades det som kontroversiellt att man gjort denna nya Miss Marvel till en tonårig muslim. Serien skrevs också av en kvinnlig muslimsk konvertit, Gwendolyn Willow Wilson.

Historien inleds med att Kamala Khan, en tonåring med pakistanskt påbrå, omsveps av en mystisk dimma och får superkraften att kunna förändra sin kropp och utseende på alla möjliga och omöjliga sätt. Resten av albumet kämpar Kamala med att förstå sig på sina krafter och att besluta sig för en dräkt och ett superhjältenamn. Samtidigt brottas hon med samma problem som vilken tonåring som helst, men med den extra knorren att hon är muslim och flicka.

Det handlar inte om någon skönmålning av islam, som jag upplever det, snarare en nyansering av den klichéartade bild som brukar förmedlas i västerländsk fiktion. Muslimerna i historien beskrivs i regel som välvilliga människor med sunda värderingar, men författaren väljer heller inte för att beskriva det förtryck som den religiösa traditionen ändå utövar, speciellt på kvinnor. Trots att hennes föräldrar är relativt liberala slits Kamala ofta mellan föräldrarnas önskningar och det egna behovet av frihet (och att få använda sina superkrafter i smyg).

I takt med att Marvel Comics superhjältar åldras är det allt färre av dem fortfarande är tonåringar. Därmed minskar också läsaridentifikationen och ytterst även serietidningsförsäljningen. Det är i det ljuset man ska se den nya vågen av tonåriga superhjältar med tidigare förbisedda etniciteter. Något måste ju göras för att säkra återväxten av serieläsare.

På det hela taget är Kamala rolig och sympatisk – en trevlig ny bekantskap som ger oss en liten inblick i hur livet kan se ut när man försöker jämka ihop olika livsstilar.