Tintins äventyr nr 23: Tintin hos gerillan

Den belgiske seriefiguren Tintin skapades redan 1929. Men än idag är Tintins äventyr omtyckta i Sverige. Trots seriens höga ålder och emellanåt omoderna innehåll.

Det är främst albumet Tintin i Kongo som skapat rabalder i Sverige på grund av sitt, med dagens ögon sett, rasistiska innehåll. Detta tonades ned i senare Tintinalbum för att snarare bli tillmötesgående och öppna för andra kulturer (som i Castafiores juveler). Men gamla berättelser är som bekant berättade enligt den tidsanda som de skapades i. Detta är inte minst tydligt i Tintin hos gerillan.

Albumet skapades 1976. Här beslutade Hergé att modernisera Tintins utseende med fredsmärke och utsvängda jeans. Vilket, som även albumets förord tar upp, snarare resulterar i att just detta album känns mindre fräscht än många av de övriga. Lägg till idag ofräscha berättartekniker som fenomenet förbrytaransikte samt de osympatiska kvinnokaraktärerna och man kan faktiskt undra varför detta album kommer i nytryck. När det redan finns så många utgåvor av Tintin på marknaden.

Men Tintin säljer alltjämnt. Om orsakerna är nostalgi eller annat är oklart. Vissa av Tintins album, såsom Tintin i Tibet, håller ganska bra med moderna ögon. Tintin i Kongo och Tintin i Sovjet håller inte alls. Tintin hos gerillan hamnar någonstans mitt emellan. Albumet har sina satiriska och humoristiska stunder. Därtill är Wahlbergs översättning som vanligt överlägsen de äldre utgåvorna. Men är Sverige verkligen så svältfödd på Tintin att det fortfarande anses vara nödvändigt att satsa på den 87-årige seriehjälten?

Fenomenet förbrytaransikte ur Tintin hos gerillan av Hergé. © Moulinsart