Trigrammaton

Trigrammaton_omslag

Att bläddra i norska Kristian Hammerstads nya Trigrammaton är lite grand som att läsa en utställningskatalog med den berömda popkonstnären Roy Lichtenstein. Huvudsakligen för att varje sida är en uppblåst serieruta som ger helheten ett annorlunda och spännande intryck.

Men de Lichtensteinska teckningarna är inte det enda sättet som albumet minner om 1960–70-talet. Även tematiskt finns här tydliga stråk av perioden i handlingen; det finns konspirationer, onda multinationella oljeföretag och inte minst ockultism.  Redan titeln verkar lånad från den klassiska häxmästaren Aleister Crowleys bok The Holy Books of Thelema (1907), där han föreslår ett kodsystem för engelsk Kabalah: Trigrammaton Qabalah.

På den vägen är det sedan. Psykedeliska monster samsas med mardrömsvisioner och förstörd stadsbebyggelse. Både bilder och bubblor är gjorda i traditionell skräckberättelsestil och borde inte vara särskilt upphetsande. Men helheten är så särpräglad att boken ändå känns nyskapande och revolutionerande.

Kanske är det jag som är lat. Men att boken är skriven och textad på norska är problematiskt eftersom berättelsens narrativ inte är särskilt enkel. Det kan därför vara svårt att hänga med i dess vindlingar och hoppet står till en översättning till svenska.

Det sammantagna intrycket av boken är att den är ett mycket läsvärt stycke popkonst influerat av författare som H. P. Lovecraft, Aleister Crowley och konstnären Roy Lichtenstein. En given present åt den serieintresserade.

Joacim Blomqvist

Comments are closed.