Willy på eventyr – De mystiske kæmpeøgler

För mig är det därför oerhört glädjande att danska Forlaget Fabel nu börjat ge ut serien i samlingsutgåvor (det här är den andra i ordningen), därtill försedda med korta, men informativa, förord.

Som den intresserade kan läsa i en längre artikel om serien i Bild & Bubbla nr 194, har ”Willy på äventyr” en lång och intressant historia. Den uppstod som en brittisk äventyrsserie, ”Rob the Rover”, redan 1920 – vilket gör den till en stark kandidat till titeln ”världens första äventyrsserie” – och förblev en brittisk angelägenhet fram till andra världskrigets utbrott. Därefter övertogs nyproduktionen av serien av veckotidningen Illustreret Familie Journal (den danska motsvarigheten till svenska Allers), som publicerat serien sedan 1923. Den version av serien som nu återtrycks i albumform är i själva verket den tredje inkarnationen av serien, publicerad åren 1956–1977. Förutom ett soloalbum utgivet 1966 har den aldrig publicerats utanför Allers tidigare.

Det material som nu håller på att samlas i tre albumutgåvor är från seriens sista år, 1975–77. Men nostalgikern i mig skulle förstås gärna se att seriens samtliga 1 110 planscher gavs ut i albumform. Det vill även eldsjälarna på Forlaget Fabel (som samarbetar med änkorna till seriens båda upphovsmän – författaren Aage Grauballe och tecknaren Tage Andersen), så kanske får jag en vacker dag min dröm uppfylld.

I sina tidigare inkarnationer var ”Rob the Rover”/”Willy på äventyr” en klassisk äventyrsserie med en outtröttlig globetrotter som hjälte och en tekniskt avancerad flygfarkost, SM3, som främsta gimmick. Men när serien återupplivades 1956 förvandlades den snabbt till en science fiction-serie med hela universum som scen. År 1959 uppgraderas flygfarkosten SM4 till rymdskepp och därefter utspelar sig äventyrligheterna oftare utanför än på Jorden. SM4, och de tekniskt än mer avancerade uppföljarna SM5 och SM6, får lika mycket utrymme i serien som den aningen otidsenliga hjältetrion Willy, Jonna och farbror Anders. Ett klokt drag av upphovsmännen kan tyckas. Det var nämligen rymdskeppet SM4 och inget annat som gjorde att jag fick upp ögonen för serien som grabb.

Som en kvarleva från de tidigare inkarnationerna har serien kvar sin ålderdomliga berättarteknik med bilder och berättande text i stället för pratbubblor och textplattor – detta alltså så sent som 1977. Texten är dock integrerad i rutorna och inte placerad nedanför dessa på traditionellt vis. Jag kan tänka mig att det här kan verka avskräckande på läsare som inte känner till serien sedan tidigare. Och visst känns berättartexten många gånger omständlig, ofta redundant och därtill onödigt melodramatisk. I gengäld är Tage Andersens teckningar en fröjd för ögat som förlåter det mesta. Historierna är betydligt rakare och enklare än jag mindes dem, men breder ändå ut sig över ganska många avsnitt på grund av den lite omständliga berättartekniken. I ”De mystiske kæmpeøgler” möter Willy och Jonna radiostyrda, mekaniska urtidsödlor på en fjärran planet, räddar ett lastrymdskepp från att störta och genomför några förfäktningar med en fientlig utomjordisk civilisation. Den slutliga sammandrabbningen med de människoliknande (men vampyrlikt vitskinnade) utomjordingarna får dock anstå till nästa albumutgåva. Gott så! Det är gediget berättat, men kanske inte direkt upphetsande. Men vad gör väl det så länge SM6 finns med? Jag upptäcker att jag fortfarande är lika fascinerad av de här fantasieggande rymdfarkosterna som när jag ivrigt bläddrade mig fram till serien i Allers för bra många år sedan.

All heder till Forlaget Fabel för detta glädjande initiativ. ”Willy på äventyr” förtjänar denna senkomna hyllning.